Otillbörlig påtryckning efter bestridande m.m.
Diarienr: 506/2024
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Coeo Inkasso AB
Frågeställningar: Otillbörlig påtryckning efter bestridande m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren menar att hon vid tidigare tillfälle har bestritt fordran till borgenären men trots detta har fordran överlämnats till coeo Inkasso AB (”Coeo”) för indrivning och anmälaren har tillställts ett inkassokrav.
Anmälaren har därefter invänt mot inkassokravet genom Coeos chatt, omedelbart efter att hon mottagit detta och därefter ytterligare en gång efter att Coeo avsänt ytterligare ett kravbrev till henne.
Anmälaren anser att Coeos handläggning inte har varit förenlig med god etik i inkassoverksamhet.
Anmälaren har till anmälan bilagt kopior på tidigare bestridande och inkassokrav.
Inkassobolagets uppgifter
Den 6 mars 2024 har Coeo mottagit ett uppdrag att driva in en utestående fordran mot anmälaren. Ett inkassokrav utformat enligt 5 § inkassolagen har upprättats och skickats till anmälaren. Därefter har anmälaren den 19 mars 2024 framfört en invändning mot kravet till Coeo.
Handläggaren har efter genomgång av anmälarens invändning gjort bedömningen att ytterligare information från borgenären behövdes för att komma vidare i utredningen av ärendet och har kontaktat borgenären den 21 mars 2024. Samma dag har anmälaren kontaktats och informerats om att ärendet lagts vilande i väntan på svar från borgenären.
Borgenären har sedermera meddelat att ärendet har återkallats och Coeo har då avslutat ärendet samt har återkopplat till anmälaren.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad. Om invändningens innehåll gör att det finns sannolika skäl för att fordran inte är lagligen grundad eller framstår som obefogad på ett sådant sätt som framgår av 8 § inkassolagen bör inget inkassokrav skickas.
Enligt god inkassosed får inkassokrav dock normalt skickas även om gäldenären dessförinnan har invänt mot fordran (jmf. IMY:s tidigare gällande allmänna råd vid tillämpning av inkassolagen s. 28) under förutsättning att det inte föreligger sådana förhållanden som anges i 8 §. En invändning om att retur har skett innebär i normalfallet inte att en fordran inte är lagligen grundad eller att den är obefogad.
Avsändandet av inkassokravet har därför inte utgjort en otillbörlig påtryckning (se Inkassonämndens tidigare uttalande i ärende med dnr. 340/2022) och har inte stått i strid med god etik.
Inkassobolag har efter att en sakligt grundad invändning framställts en skyldighet att utreda huruvida invändningen har fog för sig och därefter underrätta gäldenären om borgenärens inställning. Under den tid som utredningen pågår bör inga ytterligare inkassoåtgärder vidtas mot gäldenären i anledning av den aktuella fordran. Det står dock inte i strid med god etik att lämna information till en gäldenär avseende hur den vidtagna utredningen framskrider.
Anmälaren har påstått att ytterligare ett kravbrev skickats efter att hennes första bestridande gavs in till Coeo. Coeo har emellertid inte uttryckligen bemött detta påstående och anmälaren har inte heller bifogat någon kopia på brevet. Det är därför inte möjligt för Inkassonämnden att uttala sig om Coeos eventuella agerande i denna del.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner