Otillbörlig påtryckning och oskäliga kostnader
Diarienr: 492/2024
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Intrum Sverige AB
Frågeställningar: Otillbörlig påtryckning och oskäliga kostnader
Anmälarens uppgifter
Anmälaren menar att Intrum Sverige AB (”Intrum”), trots tidigare betalning och utan att meddela anmälaren, har avbrutit överföring av el till anmälarens bostad. Anmälaren har också uppgivit att han betalat skulden, som uppgått till 742 kronor, två gånger.
Anmälaren menar även att Intrum har ansökt om avhysning av anmälaren genom Kronofogdemyndigheten trots att hyran har varit reglerad.
Anmälaren anser att Intrums handläggning inte har varit förenlig med god etik i inkassoverksamhet.
Till anmälan har anmälaren bilagt skärmdumpar på betalningar och en hyresavi.
Inkassobolagets uppgifter
El-fordran
Anmälaren har i behörig ordning tillställts inkassokrav och uppmaning samt delgivits underrättelse. Anmälaren har även informerats om tillkommande kostnader för delgivningsförfarande enligt delgivningslagen samt tillkommande kostnader i enlighet med ellagen för det fall rättelse inte skulle ske inom den förelagda tiden. Elen har därefter frånkopplats.
Anmälaren har inte erlagt någon dubbelbetalning till Intrum. Borgenären har inte heller meddelat Intrum om att någon betalning skulle ha skett till denne.
När full betalning erhållits har tillkoppling av el skett och ärendet har avslutats.
Hyresfordran
Anmälaren har varit i väsentligt dröjsmål med sin hyresbetalning, varför grund för förverkande har förelegat i enlighet med 12 kap. 42 § jordabalken. Intrum har agerat i enlighet med gällande lag och god inkassosed.
Betalning av fordran har skett samma dag som ansökan om betalningsföreläggande ingivits.
Vid ingivande av ansökan har Intrum dock inte haft kännedom om att anmälaren hade erlagt betalning eller att anmälaren hade för avsikt att genomföra betalning. Någon otillbörlig inkassoåtgärd har således inte vidtagits. Uppdragsgivaren har rätt att vidhålla sitt anspråk för kostnader enligt 46 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Intrum har, trots detta, valt att inte kräva anmälaren på resterande kostnader.
Sammanfattningsvis är Intrum av uppfattningen att bolaget inte har brustit i god etik vid hantering av ärendena.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
El-fordran
Vid indrivning av elfordringar har man att iaktta god inkassosed.
Enligt 11 kap. 3 § ellagen får överföring av el, efter ett visst förfarande, avbrytas om konsumenten försummar sina skyldigheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott. För att det ska vara fråga om ett väsentligt avtalsbrott bör en enskild fordran avseende el i vart fall överstiga 1 000 kronor eller så ska konsumenten ha försummat att betala minst två i tiden nära förfallna fakturor, för att en frånkoppling av elen ska bli aktuell (jmf. Allmänna reklamationsnämndens beslut i ärende med dnr. 2015-08637).
Enligt 11 kap. 4 § ellagen ska konsumenten uppmanas att vidta rättelse innan överföring av el avbryts och ett meddelande om den uteblivna betalningen ska samtidigt lämnas till socialnämnden.
Intrum har inte närmare redogjort för hur väsentlighetsprövningen enligt 11 kap. 3 § ellagen genomförts. Då fordran inte har överstigit 1 000 kronor och Intrum inte har gjort gällande att anmälaren varit i dröjsmål med fler i närtid förfallna el-fordringar, finns det anledning att rikta kritik mot Intrums agerande.
Intrum har i övrigt vidtagit samtliga åtgärder enligt 11 kap. 3 och 4 §§ ellagen, innan överföringen av el till anmälaren avbröts. Det saknas i detta avseende skäl att rikta kritik mot Intrums handläggning.
En borgenär äger enligt 11 kap. 3 och 4 §§ ellagen, rätt att debitera en konsument sådana kostnader som är förknippade med uppmaningar om att vidta rättelse, meddelanden till socialnämnden samt kostnader för avstängningsåtgärder. Mot bakgrund av att anmälarens avtalsbrott, utifrån vad som framkommit i ärendet, inte har varit väsentligt, och avstängningsåtgärderna därför varit opåkallade förtjänar Intrum kritik för att avgifterna har debiterats.
Hyresfordran
Enligt 12 kap. 42 § jordabalken är en hyresrätt förverkad och hyresvärden berättigad att säga upp avtalet i förtid om hyresgästen, när det gäller bostadslägenhet, dröjer med att betala hyran mer än en vecka efter förfallodagen.
Det saknas skäl att ifrågasätta Intrums uppgift om att man saknade vetskap om att anmälaren samma dag som ansökan om betalningsföreläggande ingavs erlade betalning. Ansökan om betalningsföreläggande har av denna anledning inte utgjort någon otillbörlig påtryckning.
En borgenär har när det gäller fordran på hyra rätt till ersättning för kostnader som uppkommer under indrivningsförfarandet om den åtgärd som föranleder kostnaden vidtas senast den dagen då gäldenären gjorde sin inbetalning (jmf. 12 kap. 20 § jordabalken), och inte som är fallet med andra typer av fordringar, den dag då betalningen bokfördes.
Av de uppgifter som lämnats i ärendet framgår det dock inte vid vilket datum inbetalning skedde. Intrum har emellertid uppgett att man inte har krävt anmälaren på kostnader som uppkommit inom ramen för målet om betalningsföreläggande och kan därför inte anses ha agerat i strid med god etik i inkassoverksamhet.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner