Svensk Inkasso har genom remiss den 25 oktoberg 2023 beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på EU-kommissionens förslag till förordning om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (COM (2023) 533).

Sammanfattande inställning

Svensk Inkasso tillstyrker förslaget till förordning, med de kommentarer som lämnas nedan.

Övergripande kommentarer

Svensk Inkasso delar övergripande den analys som ligger till grund för kommissionens förslag. Sena betalningar, inte bara i handelstransaktioner, utgör ett stort problem för många företag i Sverige och i EU.

Långa betalningstider innebär att borgenärernas likviditet försämras, vilket påverkar företagens förmåga att betala sina egna utgifter, men också möjligheterna till nyinvesteringar och utveckling av verksamheten. I förlängningen kan detta få en negativ inverkan på företagens lönsamhet och konkurrenskraft vilket i sin tur kan få följdverkningar för andra företag och för samhällsekonomin.

I 2022 års utgåva av Intrums ”European Payment Report” framkommer att 41% av de över 11 000 tillfrågade europeiska företagen anger att sena betalningar från kunderna förhindrar företagets tillväxt och att 26 % av företagen uppger att sena betalningar hotar företagets överlevnad. Detta visar att frågan har stor praktisk betydelse, både i Sverige och i EU.

Svensk Inkasso tillstyrker av denna anledning förslaget till förordning, men vill lämna följande kommentarer.

Betalningstider

Att betaltiden för handelstransaktioner i artikel 3 bestäms till maximalt 30 dagar är positivt. Det är också positivt att borgenärernas möjlighet att godkänna att betalningar får ske senare, som i dag gäller enligt 2a § 2 st. räntelagen, utmönstras. Det får dock noteras att möjligheten att rent faktiskt hindra att två avtalsparter tillämpar längre betaltider ¬– om detta sker i samförstånd – kommer att vara nästintill omöjligt.

Det är emellertid problematiskt att koppla den relevanta tidpunkten för beräkningen av betaltiden till den dag då en faktura mottagits eftersom denna tidpunkt ofta är svår att fastställa och då det är svårt att alls bevisa att en faktura kommit fram (se avseende detta också nästkommande stycken). Istället bör vad som i dag anges i 2a § 1 st. räntelagen tillämpas, nämligen att en faktura förfaller till betalning senast trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på att fordringen betalas.

Rätten att debitera dröjsmålsränta

Det är positivt att rätten att debitera dröjsmålsränta vid sena betalningar görs icke-dispositiv.

I artikel 5.2.b anges att en förutsättning för att ränta skall få debiteras är att gäldenären tagit emot faktura eller annan betalningsuppmaning. Vidare anges i artikel 5.6.a att mottagandet av fakturan skall vara utgångspunkt för vilken dag ränteberäkningen skall påbörjas om mottagandet sker efter det att de nyttigheter som betalningsskyldigheten grundas på levererats.

En sådan ordning riskerar medföra avsevärda praktiska svårigheter för borgenären som ju dels måste kunna visa både att fakturan mottagits och när detta har skett. I fall där fakturan avsänts med lösbrev är det ofta helt omöjligt att åstadkomma något sådant bevis. För att vara säker på att få rätt att debitera dröjsmålsränta skulle borgenärerna därför tvingas använda sig av ett system med mottagningsbevis eller dylikt, vilket förefaller såväl onödigt som orimligt. Rimligare vore i stället att koppla rätten att debitera ränta till avsändandet av faktura (jmf. 4 § räntelagen samt prop. 1975:102 s 86).

Det förefaller enligt Svensk Inkasso därutöver som en märklig ordning att dröjsmålsränta skall debiteras redan från tidpunkten för mottagandet av fakturan. Det skulle innebära att upp till en månads dröjsmålsränta skulle vara upplupen redan vid förfallodagen. En rimligare ordning är att ränta debiteras på samma sätt som i dag gäller enligt 4 § räntelagen, det vill säga från 30 dagar efter att faktura avsänts eller från förfallodagen.

Räntesatsen

Svensk Inkasso anser att det är positivt att det i artikel 6.1 anges vilken räntesats som skall tillämpas avseende dröjsmålsräntan. Den föreslagna räntesatsen överensstämmer också med vad som i dag gäller i Sverige enligt 6 § räntelagen. Det är emellertid olyckligt att det inte tydliggjorts att den angivna räntesatsen är en miniminivå, eftersom det skulle kunna tolkas som att räntesatser över den angivna inte skulle vara tillåten.

Skulle det inte längre vara möjligt att avtala om högre dröjsmålsränta än den föreslagna skulle den genomsnittliga dröjsmålsräntan i handelstransaktioner – i vart fall i Sverige – markant minska. I dag är det exempelvis inte ovanligt med dröjsmålsräntor uppgående till 2 % per månad (24 % per år). Lägre dröjsmålsräntor skulle i sig inte inverka positivt på betalningsviljan.

Eftersom förordningen inte skall tillämpas vid handel med konsumenter skulle också den märkliga situationen kunna uppstå att de genomsnittliga dröjsmålsräntorna riktade mot konsumenter skulle överstiga de som tillämpas i handelstransaktioner. Detta kan inte vara avsett.

Bestämmelsen bör därför kompletteras med ett angivande av att det är möjligt för parterna att avtala om en högre räntesats.

Rätt till ersättning för kostnader

Svensk Inkasso ställer sig positiv till förslaget om att den ersättning som skall kunna utgå vid sena betalningar inte skall begränsas till schabloniserade avgifter och att en borgenär därmed skulle kunna få full ersättning för de kostnader som uppstår i anledning av att en advokat eller ett inkassoföretag behöver anlitas.

Såvitt gäller förseningsavgiften som föreslås i artikel 8.1 bör det anges att beloppets storlek i nationell valuta får fastställas i lag i de medlemsstater som inte har euro som valuta.

Möjlighet att få en exekutionstitel

I artikel 12 föreslås att en borgenär skall kunna erhålla en exekutionstitel genom ett summariskt förfarande, senast 90 dagar efter ansökan (dock inte inräknat delgivningstid och förseningar som borgenären själv orsakar). Svensk Inkasso ställer sig positivt till att en maximitid införs i förordningen och kan konstatera att den föreslagna ordningen skulle göra indrivningen snabbare i många medlemsstater.

Huruvida någon verklig tidsvinst uppnås är dock i stor del beroende på hur väl delgivningsförfarandet i medlemsstaten fungerar. För att undvika att gäldenären undandrar sig delgivning bör det enligt Svensk Inkasso övervägas att komplettera den föreslagna bestämmelsen med en rätt för den myndighet som handlägger en ansökan om exekutionstitel att delge gäldenären genom kungörelse.

Alternativ tvistlösning

Svensk Inkasso har ingen invändning mot att en borgenär ges möjlighet att välja en alternativ tvistlösningsmetod i stället för ett annat rättsligt förfarande under förutsättning att detta är helt frivilligt. Det bör tydliggöras i bestämmelsen att förekomsten av alternativa tvistlösningsmetoder inte innebär någon rätt för medlemsstaterna att fördröja eller hindra tillgången till andra rättsmedel.

Svensk Inkasso har genom remiss den 15 september 2023 beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på betänkandet ”Bolag och brott – några åtgärder mot oseriösa företag”, SOU 2023:34.

Sammanfattande inställning

Svensk Inkasso avstyrker förslaget om att utmönstra de nuvarande reglerna om styrelsens skyldighet att agera om det saknas täckning för bolagets aktiekapital.

Svensk Inkasso tillstyrker förslagen om skyldighet för bostadsrättsföreningar och andra ekonomiska föreningar att ge in årsredovisning till Bolagsverket och förslagen om skärpta straff och utökad kriminalisering.

Svensk Inkasso lämnar i övrigt utredningens förslag utan erinran, dock med de synpunkter som anges nedan.

Revisionsplikt för små aktiebolag

Utredningen har haft i uppdrag att redovisa vad som kan utgöra skäl för att behålla det nuvarande undantaget från revisionsplikten för små aktiebolag och vad som kan utgöra skäl för ett återinförande. Svensk Inkasso delar härvid uppfattningen att en återinförd revisionsplikt skulle innebära att kvaliteten på redovisningen i högre grad skulle säkerställas hos mindre bolag samt att detta skulle skapa en trygghet för borgenärskollektivet.

En återinförd revisionsplikt skulle enligt Svensk Inkassos uppfattning leda till en mer träffsäker kreditgivning eftersom kreditgivare då i högre utsträckning skulle kunna förlita sig på de uppgifter som finns om bolaget. Välskötta bolag skulle därmed i förlängningen sannolikt kunna erbjudas krediter till lägre kostnad än idag eftersom gäldenärskollektivet vid detta förhållande inte skulle behöva bära kostnaden för de kreditförluster som idag är ett resultat av att krediter i viss utsträckning sannolikt beviljas bolag som rätteligen inte borde erhållit kredit.

Utöver de brottsförebyggande effekter som en återinförd revisionsplikt skulle medföra anser Svensk Inkasso att åtgärden skulle innebära en förbättring för skötsamma bolag och deras möjligheter att finansiera verksamheten samtidigt som kostnaden för revisionen bara innebär en blygsam merkostnad för bolagen.

Svensk Inkasso förordar således en återgång till den ordning som gällde före 2010 årsreform, dvs. att alla aktiebolag ska vara skyldiga att ha minst en kvalificerad revisor.

Skyldighet för bostadsrättsföreningar och andra ekonomiska föreningar att ge in årsredovisning till Bolagsverket
Att insynen i och möjlighet till kontroll av ekonomiska föreningar ökar är positivt såväl för borgenärskollektivet som för möjligheten att driva in obetalda fordringar från dylika föreningar. Svensk Inkasso tillstyrker därför förslaget.

Utökade kontrollmöjligheter för Bolagsverket m.m.

Svensk Inkasso delar utredningens uppfattning att Bolagsverket i större utsträckning än i dag bör göra kontroller i registreringsärenden för att kunna identifiera brottsliga upplägg där det anmäls ”målvakter” som företrädare för bolag och föreningar. Svensk Inkasso ser även positivt på att avlidna personer skall kunna tas bort från Bolagsverkets register efter underrättelse från Skatteverket, i stället för att någon ska behöva anmäla dödsfallet.

Svensk Inkasso ifrågasätter dock nyttan av att Bolagsverket skall kunna förelägga om personlig inställelse i registreringsärenden, även om så anges sannolikt kunna ske genom videokonferens. Systemet riskerar att skapa förseningar i registreringsärenden och att bolag, där inställelse i ärenden föreläggs, inte är registrerade med korrekt information. Det vore därför lämpligare att hitta ett annat sätt för identifiering och kontroll i registreringsärenden än personlig inställelse hos Bolagsverket.

Om förslaget skall genomföras bör det föreskrivas i lagtexten att inställelse får ske genom videokonferens eller på distans på annat vis. Den föreslagna lagtexten brister i detta hänseende och man riskerar – om en sådan nyansering inte införs och om verket inte avtalar med andra myndigheter om inställelse via dem på det sätt som framgår av sida 281 f i utredningen – att en orimlig börda läggs på enskilda; nämligen att tvingas inställa sig i Sundsvall för att kunna utföra sitt registreringsärende.

Skärpta straff och utökad kriminalisering

Svensk Inkasso ser positivt på att ett särskilt brott, företagskapning, införs. Enligt branschföreningens mening skulle detta skapa välbehövliga incitament mot bedrägeribrottslighet bestående i att gärningsmän anmäler falska uppgifter till Bolagsverket om till exempel att styrelsen har bytts ut för att sedan använda bolaget för brott eller tömma detsamma på tillgångar. Svensk Inkasso tillstyrker således förslaget. Även förslaget om skärpta straff i ”målvaktssammanhang” tillstyrks.

Vissa nya bestämmelser för stiftelser

Svensk Inkasso lämnar förslagen utan erinran, men noterar att den föreslagna jävsbestämmelsen – där en styrelseledamot eller en förvaltare i en stiftelse inte ska få handlägga frågor om avtal mellan å ena sidan stiftelsen och å andra sidan en annan juridisk person som styrelseledamoten eller förvaltaren får företräda – riskerar att ställa till problem för många stiftelser. Situationen där en stiftelse har nära band till exempelvis en ideell förening som får utse en eller flera styrelseledamöter i stiftelsen torde inte vara ovanlig. Inte heller torde det vara ovanligt att stiftelsen har avtal med eller delar ut medel till sådana föreningar. Det förefaller inte vara dessa situationer utredningen haft i åtanke med bestämmelsen, varför man bör överväga att omformulera densamma.

Nya regler vid kapitalbrist eller insolvens i aktiebolag

Svensk Inkasso delar visserligen uppfattningen att det utifrån ett borgenärsskyddsperspektiv kan anses viktigare med regler som tar sikte på att bolaget kan betala sina skulder i tid snarare än att bolagets tillgångar överstiger dess skulder. Regelverket kring kapitalbrist och därmed förknippade skyldigheter för bolagets styrelse samt hur dessa sanktioneras fyller emellertid idag en viktig handlingsdirigerande funktion. Finns det en risk för personligt betalningsansvar av den modell som framgår av 25 kap 19 § aktiebolagslagen är det Svensk Inkassos uppfattning att styrelseledamöter i högre utsträckning än vad som annars skulle vara fallet, följer reglerna. Dagens regelverk gör således stor nytta för borgenärskollektivet.

Dagens regelverk erbjuder också en möjlighet för borgenärer att på tydliga och objektiva grunder kunna fastställa om ett bolag skött sina åtaganden eller om personligt ansvar kan utkrävas. Förslaget att styrelsen i stället skall förpliktas att agera om bolagets eget kapital eller likviditet inte motsvarar vad verksamhetens art, omfattning och risker kräver, är visserligen även det positivt i borgenärsskyddshänseende. Det för dock med sig svårigheter för en utomstående att kontrollera de aktuella förhållandena utan fullständig insyn i bolagets ekonomi, affärer och bokföring. Därutöver saknar det den handlingsdirigerande effekt som det personliga betalningsansvaret vid underlåtenhet att handla enligt ett transparent handlingsmönster medför.

Till detta skall läggas att dagens system, med de bestämmelser i 25 kap. 13–20 a §§ aktiebolagslagen om styrelsens skyldighet att agera om det saknas täckning för bolagets aktiekapital, som utredningen föreslår skall upphävas, är väl etablerat, förutsägbart och tydligt för såväl bolagets styrelse som för borgenärerna. Svensk Inkasso är av uppfattning att förändringar härvidlag skulle innebära stor skada för borgenärskollektivet och att utredningens förslag således snarare ger en effekt motsatt den utredningen tänkt sig. Svensk Inkasso delar således inte utredningens analys att förslagen innebär att borgenärsskyddet i aktiebolagslagen totalt sett förstärks.

Att en konkursförvaltare eventuellt kan komma att väcka en skadeståndstalan för konkursboets räkning gentemot den tidigare styrelsen, om bolaget till följd av styrelsens underlåtenhet att agera i enlighet med reglerna har hamnat på obestånd och försatts i konkurs, ger ett betydligt vagare skydd för borgenärskollektivet mot styrelser som upptar krediter i bolagets namn trots kapitalbrist än vad dagens regler gör. Det kan därför på goda grunder befaras att borgenärskollektivets kreditförluster skulle bli betydligt högre än idag om reglerna om skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning kopplat till ett personligt betalningsansvar utmönstras.

Svensk Inkasso avstyrker således utredningens förslag och förordar istället att en regel om att styrelsen skall agera, om bolagets eget kapital eller likviditet inte motsvarar vad verksamhetens art, omfattning och risker kräver skall – med den lydelse som föreslagits för 8 kap 4 § 2 st. aktiebolagslagen i utredningens förslag – införas vid sidan av nuvarande regler och inte istället för dem. Vid detta förhållande tillstyrker Svensk Inkasso även att den föreslagna 8 kap 6 § aktiebolagslagen införs.

Följdriktigt bör även föreskriften i 7 kap 15 § 1 st. 4 pt konkurslagen, om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen att upprätta en kontrollbalansräkning kan antas ha inträtt, behållas. Detta då dessa är av stor betydelse för borgenärskollektivet vid bedömning av huruvida personligt betalningsansvar skall utkrävas.