Anmälare: En juridisk person
Inkassobolag: Sergel Kredittjänster AB
Frågeställningar: Betalning med befriande verkan samt kontakter med borgenär 

Anmälarens uppgifter

Anmälaren, som är ett aktiebolag, har efter att ha erhållit ett inkassokrav från Sergel Kredittjänster AB (”Sergel”) omedelbart betalat fakturabeloppet direkt till fordringsägaren samt inkassoavgiften och ränta, totalt 182,97, till Sergel.

En månad senare har anmälaren fått en uppmaning från Sergel att betala bolagets kvarvarande skuld. Sergel har förklarat att då skulden betalats för snabbt hade beloppet som motsvarade inkassokostnaden och räntan avräknats mot kapitalbeloppet. Sergel har angett att anmälarens skuld vad gäller inkassokostnaden därför kvarstod men att anmälaren hade ett innestående belopp hos borgenären.

Borgenären har i kontakt med anmälaren uppgivit att de inte blivit informerade om betalningen till Sergel.

Anmälaren anser inte att handläggningen har varit förenlig med god etik i inkassoverksamhet samt att det står i strid med god etik i inkassoverksamhet att kräva betalt för inkassoavgift och ränta när full betalning redan skett. Vidare efterfrågas att Sergel ser över sina rutiner för att undvika liknande felaktig hantering i framtiden.

Anmälaren har gett in underlag i form av utdrag från meddelanden mellan anmälaren och Sergel, inkassokrav daterat 2022-10-31, brev med uppmaning att betala kvarstående skuld skickad 2022-11-23 samt utdrag från Handelsbanken utvisande att betaldatum till fordringsägaren och Sergel var 2022-11-03.

Inkassobolagets uppgifter

Det stämmer att Sergel har mottagit en betalning om 182,97 kronor som avräknats mot kapitalbeloppet i ärendet. Sergel har informerat borgenären om betalningen. Borgenären har avräknat betalningen mot kapitalbeloppet.

Samma dag har borgenären också mottagit betalning av kapitalbeloppet från anmälaren och har därför bokfört resterande 182,97 kronor som en överinbetalning. Borgenären har meddelat Sergel om betalningen och hur den bokförts vilket har noterades i Sergels ärendesystem.

Sergel har en tid därefter skickat kravbrev avseende kostnader och ränta som inte erlagts.

I kontakterna mellan Sergel och anmälaren har anmälaren laddat upp betalningsunderlag. Sergel har återkopplat och meddelat att eftersom betalningen till Sergel registrerats innan betalningen till borgenären registrerades så har betalningen avräknats mot kapitalbeloppet. Vid efterkommande telefonsamtal har Sergel informerat om hur betalningen bokförts samt varför det fanns en kvarvarande skuld till Sergel. Anmälaren har hänvisats att kontakta borgenären avseende överinbetalningen.

Borgenären har kontaktat Sergel och informerat om vad som hänt i ärendet varefter anmälaren ånyo kontaktat Sergel som återigen har förklarat hur betalningarna bokförts. Betalning har därefter inkommit till Sergel och ärendet avslutats.

Sergel borde ha uppmärksammat att betalningen om 182,97 kronor var en destinerad betalning och borde därtill även ha kontaktat borgenären för att i samråd boka om beloppen efter att det uppdagats att anmälaren hade betalat in samtliga belopp i ärendet.

Sergel har varit i kontakt med borgenären angående redovisningen och avser återbetala det överskjutande beloppet direkt till anmälaren. Sergel beklagar den uppkomna situationen.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

Av 4 § inkassolagen framgår att inkassoverksamhet ska bedrivas på ett sådant sätt att en gäldenär inte vållas onödig skada eller olägenhet eller utsätts för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd.

En betalning som sker till ett inkassoombud är enligt 9 § inkassolagen gällande mot borgenären. Av naturliga skäl kan betalning också göras direkt till fordringsägaren. Det är också fordringsägaren och inte inkassoombudet som har rätt till ersättning för inkassokostnad och dröjsmålsränta.

Enligt IMY:s allmänna råd vid tillämpningen av inkassolagen (se s. 45) gäller att ett inkassobolag vid frivilliga betalningar bör beakta gäldenärens anvisning om hur beloppet skall avräknas. Detta gäller även i fall där en sådan anvisning framgår av omständigheterna, exempelvis att det inbetalade beloppet motsvarar kapitalskulden.

I förevarande fall har anmälaren betalat dels till borgenären, dels till Sergel. Anmälarens betalningar får båda göras gällande gentemot borgenären varför det efter den tidpunkt då båda betalningarna mottogs inte längre förelåg något skuldförhållande.

Vid tidpunkten för mottagandet av den första betalningen borde Sergel ha uppmärksammat att det inbetalade beloppet exakt motsvarande summan av inkassokostnaden och den upplupna räntan och bokfört betalningen mot dessa poster. Genom att inte avräkna inbetalningen på detta sätt har Sergel agerat i strid med god etik.

Det ankommer vidare på ett inkassoombud att säkerställa att adekvata rutiner finns till skydd mot fel och misstag i ärendehanteringen. Ombuden bör i inkassoavtal eller i gemensamt upprättade rutiner med borgenären försäkra sig om att borgenären omgående meddelar inkassoombudet om betalningar som sker direkt till borgenären för att bl.a. undvika att gäldenären blir föremål för en felaktig eller omotiverad rättslig åtgärd, se Inkassonämndens uttalande dnr 191-2020.

Sergel borde enligt Inkassonämnden, så snart det stod klart att anmälaren betalat en del av skulden direkt till uppdragsgivaren, i samråd med uppdragsgivaren ha beslutat om en slutlig avräkning av mottagna belopp. Hade så skett hade det enkelt kunnat konstateras att skulden varit betalad fullt ut.

Att i stället utsända ett kravbrev avseende en uppgiven restskuld har stått i strid med god etik i inkassoverksamhet. Åtgärden har också lett till att anmälaren drabbats av en onödig skada genom att bolaget betalat delar av skulden två gånger.

För detta förtjänar Sergel kritik, särskilt med beaktande av att anmälaren vid ett flertal tillfällen ifrågasatt handläggningen.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En juridisk person
Inkassobolag: Svea Inkasso AB
Frågeställningar: Inkassokrav avseende bestridd fordran 

Anmälarens uppgifter

Svea Inkasso AB (”Svea”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att skicka en påminnelse den 26 september 2022, som med hänsyn till sitt innehåll ska betraktas som ett inkassokrav, samt ett inkassokrav den 11 oktober 2022 trots att fordran – som avsett en kontrollavgift vid olovlig parkering – hade bestridits.

Anmälaren har den 11 augusti 2022 bestridit kontrollavgiften då han menat att han aldrig hade parkerat på fel utrymme samt att skyltningen gällande parkering inte var tydlig. Svea har genom att skicka de två inkassokraven vidtagit otillbörliga inkassoåtgärder vilket strider mot god etik i inkassoverksamhet.

Anmälaren har gett in underlag i form av kontrollavgift, bestridande, påminnelse, inkassokrav samt ytterligare ett bestridande.

Inkassobolagets uppgifter

Anmälaren har bestridit kontrollavgiften. Svea har ungefär en månad efter att de mottog bestridandet svarat anmälaren att fordran vidhålls. Svea har därefter skickat påminnelse enligt 8 § lag om kontrollavgift vid olovlig parkering och har därefter, sedan fordran alltjämt bestridits, skickat inkassokrav till anmälaren. Svea har sedermera ansökt om stämning vid tingsrätt.

Svea har inte brutit mot god etik i inkassoverksamhet.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

Enligt 8 § lag om kontrollavgift vid olovlig parkering ska påminnelse utsändas innan inkassoåtgärd vidtas. En sådan påminnelse ska utsändas även om en kontrollavgift dessförinnan har blivit bestridd (se Inkassonämndens uttalande i dnr. 302/2021).

En påminnelse utgör ingen inkassoåtgärd under förutsättning att den inte förenas med en påtryckning, exempelvis ett hot om att en rättslig åtgärd kan komma att vidtas vid utebliven betalning. Att i en påminnelse ange att fordran kan komma att överlämnas för inkassoåtgärd innebär dock inte att påminnelsen som sådan är att betrakta som en inkassoåtgärd (jmf. IMY:s allmänna råd vid tillämpningen av inkassolagen, s. 15 f.)

I den påminnelse som tillställts anmälaren förekommer inga sådana påtryckningar att avsändandet av den skulle vara att betrakta som en inkassoåtgärd. Det saknas därför skäl att rikta kritik mot Svea i detta avseende.

Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad. Om invändningens innehåll gör att det finns sannolika skäl för att fordran inte är lagligen grundad eller framstår som obefogad på ett sådant sätt som framgår av 8 § inkassolagen bör inget inkassokrav skickas.

Av 6 § inkassolagen framgår att rättslig åtgärd med anledning av fordran som huvudregel ej får vidtas förrän gäldenären tillställts ett inkassokrav utformat enligt 5 § inkassolagen.

I förevarande fall har anmälaren gjort invändning mot kontrollavgiften bland annat med uppgift om att skyltningen inte varit tydlig. Svea har inte på grund av den invändningen haft anledning att anta att det skulle finnas sannolika skäl för att fordran inte var lagligen grundad eller på annat sätt var obefogad. Enbart den omständigheten att fordran var bestridd utgör inte ett hinder mot att skicka ut ett inkassokrav.

Sveas handläggning av ärendet har således i alla delar varit förenlig med god etik.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: PS Inkasso & Juridik AB
Frågeställningar: Fråga om postgång samt tillkommande inkassokrav avseende redan fastställd fordran

Anmälarens uppgifter

PS Inkasso & Juridik AB (”PS Inkasso”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att skicka ett inkassokrav vilket kom fram sju dagar efter utskriftsdatum. När inkassokravet kom fram återstod endast en dag vilket är för kort tidsfrist för att hinna erlägga betalning.

PS Inkasso har inte heller skickat andra brev till anmälaren avseende skulden och har inte angett tillräcklig information i brevet som skickats till anmälaren.

Anmälaren har gett in kopia på kravbrevet. Brevet har rubriken ”Sista anmaning innan rättslig åtgärd”. Av brevet framgår bland annat: ”Om Er skuld fastställs hos Kronofogdemyndigheten försämras Er kreditvärdighet och exekutiva åtgärder kan komma vidtas”.

Inkassobolagets uppgifter

PS Inkasso har uppgett att anmälaren har erhållit ett flertal brev om skulden. PS Inkasso har ingen möjlighet att påverka postgången som sådan.

Utslag har meddelats och utmätning har tidigare skett i ärendet. PS Inkasso har dock noterat att handläggaren har använt en felaktig brevmall vid avsändandet av det brev anmälaren givit in. Felet har påtalats och rättats.

PS Inkasso har lämnat en förteckning avseende kronologiskt vidtagna åtgärder av vilken det bland annat framgår att inkassokrav redan hade skickats 2014.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

All information till en gäldenär skall vara saklig, tydlig och korrekt (jmf. IMY:s allmänna råd s. 31). Mot bakgrund av att det brev som avsänts av PS Inkasso felaktigt givit anmälaren uppfattningen att fordran ännu inte var fastställd hos Kronofogdemyndigheten trots att så inte var fallet, har informationen som lämnats inte varit korrekt. För detta förtjänar PS Inkasso kritik.

Av IMY:s allmänna råd vid tillämpning av inkassolagen (s. 25 f.) följer att tidsfristen för betalning vid avsändande av inkassokrav bör vara minst åtta dagar räknat från dagen för när kravet skickas och att gäldenären bör ges minst fyra bankdagar på sig att betala eller bestrida kravet. Motsvarande krav gäller dock inte vid avsändande av andra kravbrev.

Då brevet som avsänts till anmälaren inte i formell mening varit ett inkassokrav upprättat enligt 5 § inkassolagen saknas anledning att rikta kritik mot PS Inkasso på denna grund.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: P-tjänst Sverige AB
Frågeställningar: Inkassokrav avseende bestridd fordran 

Anmälarens uppgifter

P-tjänst Sverige AB (”P-tjänst”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att skicka ett inkassokrav avseende en kontrollavgift vid olovlig parkering trots att fordran hade bestridits. Anmälaren har även anfört att P-tjänst brustit i sin kommunikation med honom.

Anmälaren har gett in underlag i form av e-postkorrespondens, faktura samt inkassokrav. Av inkassokravet framgår bland annat att P-tjänst, om betalning inte sker innan förfallodagen, kan komma att ansöka om betalningsföreläggande, med eventuellt påföljande utslag och utmätning, hos Kronofogdemyndigheten.

Inkassobolagets uppgifter

P-tjänst har haft omfattande korrespondens med anmälaren där grunden för fordran har förklarats. P-tjänst har inte haft anledning att misstänka att det skulle föreligga sannolika skäl för att fordran inte var lagligen grundad eller på annat sätt var obefogad.

Inkassokrav får skickas även om gäldenären dessförinnan har invänt mot fordran.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad. Om invändningens innehåll gör att det finns sannolika skäl för att fordran inte är lagligen grundad eller framstår som obefogad på ett sådant sätt som framgår av 8 § inkassolagen bör inget inkassokrav skickas.

Av 6 § inkassolagen framgår att rättslig åtgärd med anledning av fordran som huvudregel ej får vidtas förrän gäldenären tillställts ett inkassokrav utformat enligt 5 § inkassolagen.

I förevarande fall har anmälaren gjort invändning mot kontrollavgiften med uppgift att skyltningen beträffande parkering inte varit tydlig. P-tjänst, som arbetar med att utföra kontroller av parkeringar, har inte haft anledning att misstänka att det skulle finnas sannolika skäl för att fordran inte var lagligen grundad eller på annat sätt var obefogad. Enbart den omständigheten att fordran var bestridd utgör inte ett hinder mot att skicka ut ett inkassokrav.

P-tjänst har emellertid i inkassokravet bland annat angivit att ansökan om betalningsföreläggande skulle kunna komma att ges in mot anmälaren vid utebliven betalning. Mot bakgrund av att en saklig invändning framställts skulle det dock stå i strid med god etik att inge sådan ansökan i stället för att ansöka om stämning i domstol (jmf. IMY:s allmänna råd vid tillämpning av inkassolagen, s. 37). Det står då också i strid med god etik att hota med en sådan åtgärd.

P-tjänst har därför genom att avsända inkassokrav med denna lydelse agerat i strid med god etik och förtjänar därför kritik.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Svenska Europainkasso AB
Frågeställningar: Kravbrev utsända av misstag

Anmälarens uppgifter

Anmälaren har fått en påminnelse från Svenska Europainkasso AB (”Europainkasso”) avseende obetalda kostnader hos Kronofogdemyndigheten. Det har saknats uppgift om vem fordringsägaren är och uppgifter för att kunna identifiera skulden, exempelvis vid vilket datum skulden skulle ha uppkommit.

Anmälaren anser att fordran saknar grund samt att beloppen inte stämmer med de som Kronofogdemyndigheten normalt tar ut.

Inkassobolagets uppgifter

Europainkasso har av misstag läst in grundavgifter avseende ärenden hos Kronofogdemyndigheten i ett ärendehanteringssystem som tillhör ett helägt dotterbolag. Då det inte har funnits ett ärende med motsvarande målnummer att lägga in beloppen på har systemet felaktigt skapat en faktura som har skickats till anmälaren. Påminnelse har också skickats.

Detta har resulterat i att 13 fakturor felaktigt har skapats. Europainkasso har efter att de blivit uppmärksammade på misstaget vidtagit åtgärder. Anmälarens faktura har makulerats och ärendet har avslutats som felupplagt.

Europainkasso har gett in kopia på den ursprungliga fakturan som skapats och ställts ut till anmälaren samt en faktura från Kronofogdemyndigheten avseende grundavgifter.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

De aktuella skrivelserna till anmälaren har haft rubrikerna ”faktura” och ”påminnelse”. Fråga uppkommer då om de avsända skrivelserna skall anses avsända inom ramen för Europainkassos inkassoverksamhet.

Mot bakgrund av att de avsända kravbreven givit sken av att de avsett kostnader förknippade med ett utmätningsförfarande hos Kronofogdemyndigheten samt då fordringsägaren, såvitt går att utläsa av ingivna handlingar, varit Europainkasso självt, får kravåtgärden enligt Inkassonämnden anses ha vidtagits i Europainkassos inkassoverksamhet, trots benämningarna på breven.

Av 4 § inkassolagen följer att inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed. I det ingår att inkassobolag har en skyldighet att se till att en gäldenär inte drabbas av onödig skada eller olägenhet eller utsätts för otillbörlig påtryckning eller någon annan otillbörlig inkassoåtgärd.

Att skicka fakturor och påminnelser med felaktiga uppgifter utgör i normalfallet en otillbörlig inkassoåtgärd. Ett inkassobolag har en skyldighet att ordna sin verksamhet på ett sätt som säkerställer att sådana felaktigheter inte uppstår och, om så ändå skulle vara fallet, skyndsamt informera de drabbade gäldenärerna för att undvika att felaktiga betalningar görs.

Europainkassos handläggning har mot denna bakgrund inte varit förenlig med god etik i inkassoverksamhet och förtjänar därför kritik.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Intrum Sverige AB
Frågeställningar: Ingen återkoppling efter bestridande av preskriberade fordringar

Anmälarens uppgifter

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Visma Financial Solutions AB
Frågeställningar: Indrivning av preskriberade fordringar

Anmälarens uppgifter

Anmälaren har erhållit kravbrev från Visma Financial Solutions AB (”Visma”) efter att anmälaren fullbetalt alla sina skulder till Visma genom utmätning hos Kronofogdemyndigheten.

Anmälarens skulder uppkom mellan åren 2002 och 2007 och preskription har inträtt för samtliga.

Inkassobolagets uppgifter

Det stämmer att Visma har erhållit full betalning för ett av anmälarens ärenden genom utmätning hos Kronofogdemyndigheten. Visma har därefter avslutat ärendet.

Visma har en tid därefter skickat kravbrev till anmälaren avseende resterande ärenden, för vilka ansökningar om betalningsföreläggande inte har ingetts till Kronofogdemyndigheten. Dessa ärenden har således inte omfattats av tidigare utmätning.

Visma har i samband med preskriptionsinvändningen utrett om preskription inträtt i några av de kvarstående ärendena. Visma har då upptäckt att preskription har inträtt i fyra av de totalt nio kvarstående ärendena och har därefter avslutat samtliga av dessa ärenden.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

Av de uppgifter som lämnats av Visma framgår att endast ett av de ärenden som varit föremål för anmälan har blivit fullbetalt genom utmätning. Visma synes därmed inte ha avsänt kravbrev avseende någon fordran som redan varit slutligt reglerad.

Ett inkassobolag har rätt att vidhålla en fordran för vilken de anser preskriptionsavbrott har skett i rätt tid och i rätt omfattning. Om de för inkassobolaget kända omständigheterna däremot klart ger vid handen att en fordran är preskriberad bör ytterligare inkassoåtgärder inte vidtas. Fråga om huruvida preskription inträtt prövas normalt efter invändning från gäldenären.

Visma har efter att invändning om preskription mottagits från anmälaren vidtagit en utredning och därefter kunnat konstatera att fordringarna varit preskriberade. Ärendena har därefter avslutats. Inga omständigheter som har gjorts gällande hos Inkassonämnden ger anledning att anta att Visma före utredningen haft kännedom om omständigheter som klart gett vid handen att fordringarna var preskriberade.

Vismas agerande har således varit förenligt med god etik.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En juridisk person
Inkassobolag: Fortnox Finans AB
Frågeställningar: Bristande rutiner för identitetskontroll 

Anmälarens uppgifer

Fortnox Finans AB (”Fortnox”) har skickat åtta inkassokrav till anmälaren som är ett aktiebolag. Anmälaren nyttjar inte fordringsägarens tjänster.

Vid granskning av kravbreven har bolagets namn angetts felaktigt. Vid kontakt med Fortnox har framkommit att deras kund gjort ett misstag. Fortnox har dock inte tagit ansvar för att inkassokraven skickats till fel bolag. Anmälaren anser att Fortnox är skyldiga att förhindra att misstag och/eller bedrägeriförsök sker samt att det utgör ett integritetsbrott och ett hemfridsbrott att skicka åtta inkassokrav till fel bolag.

Att Fortnox möjliggör för vem som helst att, utan tillräckliga kontroller, skicka ut inkassokrav med Fortnox varumärke utgör inte god inkassosed.

Anmälaren önskar bli kompenserad för besväret och obehaget Fortnox orsakat.

Inkassobolagets uppgifter

Fortnox tillhandahåller fakturaservice. Genom tjänsten har kunder möjlighet att själva skicka fakturor till sina gäldenärer. Fortnox hjälper därefter till med att skicka ut påminnelser och vidta inkassoåtgärder om betalning uteblir.

I förevarande fall har en kund använt tjänsten och själv skickat ut sina fakturor. Påminnelser har därefter skickats. Fakturor och påminnelser har skickats till en annan adress än anmälarens företagsadress.

Innan inkassokraven har skickats har Fortnox inhämtat gäldenärens registrerade adress baserat på det organisationsnummer som kunden uppgett. Kunden har olyckligtvis uppgett fel organisationsnummer varför kraven har skickats till fel företag.

Fortnox har förlitat sig på det organisationsnummer som kunden lämnat när inkassokravet skickades ut. För att säkerställa gäldenärens identitet, namn samt adress innan inkassokrav skickas åligger det kunden att förse Fortnox med organisationsnummer. Fortnox gör inte egna sökningar å kundens vägnar.

Anmälaren och den verkliga gäldenärens företagsnamn har likheter då de båda innehåller samma engelska ord. Fortnox har inte funnit det påkallat att genomföra en fördjupad undersökning av gäldenärens identitet utan har utgått från att det av kunden uppgivna organisationsnumret har varit korrekt. Att kunden vid fakturering angett ett annat företagsnamn förändrar inte bedömningen då det är vanligt att populärnamn används.

Fortnox har implementerat ytterligare kontroller. Numer sker en automatisk avstämning som uppmärksammar kunder om det föreligger betydande avvikelser mellan tidigare använt namn och registrerat namn för att minska risken för att krav skickas till fel gäldenär i framtiden.

Efter kontakt från anmälaren har Fortnox vidtagit åtgärder för att klarlägga förhållandena och har stoppat vidare kravåtgärder innan ytterligare inkassoåtgärd hunnit vidtas.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet. Anmälaren har begärt skadestånd i anledning av vad som inträffat. Inkassonämnden saknar emellertid behörighet att uttala sig i frågor om skadestånd och avvisar anmälan i denna del.

I förevarande fall har Fortnox, som det får förstås, tillhandahållit en påminnelsetjänst samt en tjänst för avsändande av inkassokrav avseende obetalda fordringar. Av IMY:s allmänna råd vid tillämpning av inkassolagen (s. 17) framgår att ett inkassobolag, för att förhindra att gäldenärer förväxlas, bör tillämpa fungerande rutiner för identitetskontroll. Kontrollen bör vara noggrann och endast utföras av personal som har upplysts om kontrollens betydelse. Om det är påkallat, till exempel vid misstanke om felaktig identitet, bör inkassobolaget kontrollera gäldenärens identitet innan inkassoåtgärder vidtas. En sådan utredning bör bedrivas mycket skyndsamt.

Borgenären bör ge sitt inkassoombud korrekta uppgifter om gäldenärens identitet (IMY:s allmänna råd s 17). Inkassonämnden har i ett tidigare uttalande angett att inkassobolag i många fall kan förlita sig på borgenärens lämnade uppgifter (se nämndens uttalande i dnr 313/2021 och 331/2022). Denna rätt är dock inte utan undantag. Inkassobolag har en skyldighet att genom interna rutiner, kontroller och genom avtal med fordringsägarna försäkra sig om att fordringsägare inte lämnar vidare fordringar som inte är lagligen grundade eller som annars framstår som obefogade. Det utgör inte god etik i inkassoverksamhet att utsända inkassokrav för en borgenärs räkning utan att åtminstone någon sådan kontroll görs.

Fortnox har inte angivit vilka kontrollåtgärder de vidtagit för att säkerställa gäldenärens identitet innan de avsänt de aktuella kravbreven, men har angivit att de inte gör ”egna sökningar å kundens vägnar”. Som det får förstås lämnar Fortnox ansvaret att utreda gäldenärens identitet till sina kunder. Fortnox är ansvarig för de inkassoåtgärder de vidtar för borgenärers räkning och bör därför inte låta sina kunder fritt använda deras system för att vidta inkassoåtgärder i Fortnox namn.

Fortnox har uppgivit att de tagit emot motstridiga uppgifter avseende gäldenärens firma och adress då betalningspåminnelserna hade skickats till en annan adress än den som inkassokraven skulle skickas till. Inkassonämnden anser att Fortnox i anledning av att uppgifterna inte stämde överens borde ha vänt sig till fordringsägaren för utredning av gäldenärens identitet (se IMY:s allmänna råd s. 18). Vid en närmare kontroll av fordringsförhållandet samt underlaget borde det ha uppdagats att fordringsägaren angivit ett felaktigt organisationsnummer. Inkassonämnden anser därför att Fortnox handläggning i denna del står i strid med god etik i inkassoverksamhet.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Lowell Sverige AB
Frågeställningar: Påtryckningar trots bristande betalningsförmåga och inhämtande av kreditupplysning

Anmälarens uppgifter

Lowell AB (”Lowell”) har haft information om att anmälaren är hemlös och lever på existensminimum. Lowell har ändå med jämna mellanrum skickat kravbrev till anmälaren. Anmälaren anser att detta agerande utgör påtryckningar som skadar honom psykiskt och fysiskt.

Lowell har i och med sin kännedom om att anmälaren saknar utmätningsbara tillgångar agerat oseriöst och fel genom att skicka kravbrev med hot om vad som kommer att hända om betalning inte sker. Det kan inte vara förenligt med god inkassosed att utöva påtryckning i så stor utsträckning som skett.

Lowell har vidare inhämtat en kreditupplysning avseende anmälaren vilket har varit onödigt då de haft insikt i anmälarens ekonomi månaderna dessförinnan.

Anmälaren har gett in fyra kravbrev från Lowell under perioden 2022-01-10 – 2022-07-11, ett utdrag från protokoll från Göteborgs tingsrätt samt fotokopior av intyg om att anmälaren erhåller ekonomiskt bistånd samt att anmälaren inte har bostad.

Inkassobolagets uppgifter

Lowell har varit ombud för en bank. Banken och anmälaren har träffat en förlikning som stadfästes i dom av Göteborgs tingsrätt 2017. Anmälaren har inte erlagt betalning enligt överenskommelsen varför fordran förfallit till betalning. Parterna har därefter träffat uppgörelse om en tidsbegränsad avbetalningsplan.

Anmälaren har inte kontaktat Lowell efter att avbetalningsplanen löpte ut trots kontaktförsök från Lowells sida. Lowell har därefter lämnat in en ansökan om verkställighet. Lowell har återkallat ansökan om verkställighet efter att ha tagit del av Kronofogdens utredningsrapport som visat att anmälaren saknat utmätningsbara tillgångar.

Från att ansökan om verkställighet återkallades i februari 2021 har tio brev skickats till anmälaren, varav ett brev skickats efter att anmälaren inkommit med en förfrågan per e-post.

Lowell har uppdraget att efterbevaka ärendet vilket bland annat innebär att de vidtar preskriptionsavbrytande åtgärder, bland annat genom att skicka brev till gäldenären – något som är vanligt förekommande. De aktuella breven har skickats i flera syften: dels att få kontakt för att hitta en frivillig betalningsuppgörelse, dels för att bevaka preskription, samt i kampanjsyfte och efter förfrågan från anmälaren. Varken antalet brev, brevens innehåll eller det faktum att brev sänts till anmälaren trots att denna saknat betalningsförmåga, strider mot god inkassosed.

Lowell har inhämtat en kreditupplysning avseende anmälaren i oktober 2022 eftersom anmälarens uppgift om taxerad inkomst hade uppdaterats. Lowell har behövt denna uppgift för att kunna ta ställning till ärendets vidare handläggning. Anmälaren har erhållit en omfrågandekopia i samband med kreditupplysningen. Förfrågan från Lowell är inte synlig för någon annan än Lowell och anmälaren och den påverkar inte anmälarens kreditvärdighet.

Lowell anser inte att handläggningen strider mot god etik i inkassoverksamhet.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

Avsändandet av kravbrev är en naturlig och grundläggande åtgärd inom ramen för normal inkassoverksamhet. Ett inkassobolag måste för att tillvarata borgenärens rätt skicka preskriptionsavbrytande brev samt söka nå frivilliga uppgörelser med gäldenärer som inte frivilligt kan eller vill betala sina skulder. Ett inkassobolag är inte förhindrat att skicka kravbrev i anledning av en gäldenärs betalningsoförmåga.

Inkassonämnden anser inte att mängden brev som tillställts anmälaren har varit omotiverat hög. De brevutskick som skett kan därför inte anses utgöra någon form av trakasseri eller otillbörliga påtryckningar. Inkassonämnden anser inte heller att Lowell, mot bakgrund av innehållet i de brev som givits in i anmälan, framfört några otillbörliga hot mot anmälaren.

Kreditupplysning

Anmälaren har uppgett att Lowell inhämtat en kreditupplysning om anmälaren. Lowell har bekräftat att så har skett.

I 9 § kreditupplysningslagen framgår att kreditupplysningar om fysiska personer får lämnas ut endast till den som har ett legitimt behov, det vill säga till någon som på grund av ett ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av någon liknande anledning har behov av upplysningen. Det är kreditupplysningsbolaget som är primärt ansvarig för att bedöma om en beställare av en kreditupplysning kan anses ha ett legitimt behov.

Det ligger utanför Inkassonämndens uppdrag att uttala sig om kreditupplysningsverksamhet och om det aktuella kreditupplysningsbolagets bedömningar i samband med utlämnandet av uppgifter.

Att ett inkassobolag behandlar uppgifter om en gäldenärs inkomst utgör ett naturligt led i inkassoverksamheten. Det finns därför ofta ett behov av att inhämta och registrera sådana uppgifter. Det föreligger normalt också ett behov – och i vissa fall en skyldighet – att inom ramen för inkassoverksamheten uppdatera registrerade uppgifter så att de avspeglar faktiska förhållanden.

Inkassonämnden anser att inhämtande av uppgifter genom en kreditupplysning normalt kan ske om en intresseavvägning först görs, där den eventuella skada som utlämnandet av uppgifter skulle kunna innebära för gäldenären – huvudsakligen i form av försämrad kreditvärdighet – ställts mot borgenärens behov av uppgifterna för indrivning av fordran. Kan det efter en sådan intresseavvägning konstateras att borgenärens behov i det enskilda fallet väger tyngre än risken för att gäldenären lider skada kan det inte anses stå i strid med god etik att hämta in uppgifter genom en kreditupplysning.

I det aktuella fallet har Lowell uppgivit att ingen annan än anmälaren och Lowell fått kännedom om Lowells fråga till kreditupplysningsbolaget, vilket innebär att frågan inte haft någon betydelse för anmälarens kreditvärdighet i relation till andra aktörer. Anmälaren synes inte heller ha drabbats av några andra negativa konsekvenser i anledning av Lowells förfrågan.

Lowell har mot denna bakgrund inte agerat felaktigt genom att hämta in och registrera inkomstuppgifterna i inkassoärendet. Det finns mot denna bakgrund ingen anledning att rikta kritik mot Lowells agerande.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner

Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Profina International AB
Frågeställningar: Debitering av inkassokostnad utan inkassokrav?

Anmälarens uppgifter

Profina International AB (”Profina”) har tagit över en bestridd fordran avseende en kontrollavgift vid olovlig parkering. Profina har inte visat att deras kund haft rätt att ta ut parkeringsavgift. Som det får förstås har Profina vidtagit inkassoåtgärder trots att fordran ej varit lagligen grundad eller annars framstått som obefogad.

Anmälaren anför vidare att Profina har brustit i sin kommunikation genom att inte svara på frågor samt genom att lämna felaktiga uppgifter.

Profina har yrkat ersättning för kostnader avseende juridisk rådgivning vilket har utsatt anmälaren för onödig kostnad. De har också, utan att skicka inkassokrav, påfört en kostnad om 180 kronor i sin stämningsansökan avseende deras inkassokostnader.

Anmälaren har till sin anmälan bifogat korrespondens med parkeringsbolaget, påminnelse, samt yttrande och underlag från tingsrättsprocessen.

Inkassobolagets uppgifter

Profina har bemött anmälan och i huvudsak anfört följande.

Parkeringsbolaget har mottagit och bemött anmälarens överklagan samt angivit att fordran vidhålls. Profina har därefter skickat ett inkassokrav som har varit utformat enligt 5 § inkassolagen och har därigenom informerat anmälaren om att talan skulle väckas vid tingsrätt om betalning uteblev. När anmälaren vidhöll sin invändning har talan väckts i tingsrätt där parterna har träffat en förlikning.

Profina har bifogat korrespondens mellan anmälaren och parkeringsbolaget, anmälaren och Profina, inkassokravet samt den genom dom stadfästa förlikningen.

Profina anser inte att deras handläggning i någon del varit i strid med god etik i inkassoverksamhet.

Inkassonämndens bedömning

Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.

Anmälaren har anfört att en inkassokostnad påförts kravet trots att något inkassokrav inte skickats. En förutsättning för att en skyldighet att ersätta inkassokostnad enligt 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. skall uppkomma är att kravbrev som har utformats på ett sådant sätt som anges i 5§ inkassolagen har lämnats över eller sänts till gäldenären. Profina har gett in en kopia avseende inkassokravet som tillställts anmälaren. Det har alltså inte framkommit anledning att rikta kritik mot Profina.

Anmälaren har vidare anfört att Profina vidtagit inkassoåtgärder avseende en fordran som saknar grund. Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad.

Av 6 § inkassolagen framgår att rättslig åtgärd med anledning av fordran som huvudregel ej får vidtas förrän gäldenären tillställts ett inkassokrav utformat enligt 5 § inkassolagen.

Profina har angett att de svarat på anmälarens invändningar och att uppdragsgivaren velat vidhålla sin fordran. Det har inte framkommit något i ärendets handläggning som gör att det föreligger sannolika skäl att fordringen inte skulle vara lagligen grundad eller att den annars skulle framstå som obefogad. Enbart den omständigheten att fordran var bestridd har inte utgjort ett hinder mot att skicka ut ett inkassokrav.

Vid en genomgång av korrespondensen mellan parterna kan Inkassonämnden vidare konstatera att anmälaren har fått svar på sina frågor, att anmälaren och Profina inte har varit överens om sakfrågorna i ärendet och att Profina tydliggjort parkeringsbolagets inställning avseende kravet. Inkassonämnden anser att Profinas agerande varit förenligt med god etik i inkassoverksamhet.

Anmälaren har slutligen anfört att Profina genom att yrka ersättning för rättegångskostnader utsatt honom för en onödig kostnad. Inkassonämnden anser att det står inkassobolag fritt att yrka ersättning för sina rättegångskostnader i den mån detta medges i lagstiftningen.

Sammanfattningsvis konstateras att Profinas handläggning i samtliga delar har varit förenlig med god etik i inkassoverksamhet.

Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.

I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner