Hantering av bestridande m.m.
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Coceo Inkasso AB
Frågeställningar: Hantering av bestridande m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Coeo Inkasso AB (”Coeo”) agerat i strid med god inkassosed genom att inte korrekt hantera ett bestridande av fordran.
Enligt anmälaren framfördes invändningar mot fordran redan i ett tidigt skede, men dessa ska inte ha registrerats eller hanterats på ett korrekt sätt. I stället har Coeo fortsatt att driva in fordran och uppmanat till betalning.
Anmälaren har vidare anfört att Coeo brustit i sin kommunikation och utredning av ärendet samt att bolaget, genom att fortsätta handläggningen trots bestridandet, utsatt anmälaren för otillbörlig påtryckning.
Inkassobolagets uppgifter
Coeo har fått uppdrag att driva in fordran. Uppdraget mottogs den 22 juli 2025 och ett inkassokrav skickades därefter till anmälaren.
Anmälaren framförde tidigt invändningar med hänvisning till att reklamation av det aktuella köpet skett. Enligt Coeo informerades anmälaren initialt om att betalningsanspråket kvarstod och hänvisades till fordringsägaren.
Ytterligare kontakter har därefter förekommit, bland annat via e-post. Coeo har efterfrågat underlag för att kunna utreda invändningen. Efter genomförd utredning beslutade Coeo den 17 november 2025 att inte längre driva ärendet vidare och att återlämna det till fordringsägaren.
Bolaget har medgett att hanteringen av bestridandet inte skett i enlighet med god inkassosed, särskilt vad gäller att invändningen inte registrerats och hanterats tillräckligt skyndsamt.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Enligt 4 § inkassolagen (1974:182) ska inkassoverksamhet bedrivas enligt god inkassosed. I detta ingår att ett bestridande ska tas om hand och hanteras på ett korrekt och skyndsamt sätt samt att indrivningsåtgärder inte ska vidtas på ett sätt som innebär otillbörlig påtryckning.
God inkassosed kräver att ett inkassobolag har rutiner och kunskap för att på ett ändamålsenligt vis hantera invändningar mot fordringsanspråk från gäldenärer. Ett inkassobolag ska snarast efter att ha tagit emot en saklig invändning utreda om invändningen har fog för sig (se 5 kap. 6 § i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om inkasso). Om det inte har föreskrivits något annat i avtalet mellan inkassobolaget och borgenären bör
inkassobolaget kontakta borgenären för att få besked om dennes inställning till invändningen.
Av utredningen framgår att anmälaren redan i ett tidigt skede framfört invändningar mot fordran. Trots detta kom fordran att hanteras som obestridd under en period, varvid ytterligare påtryckningar att betala riktades mot anmälaren.
Mot denna bakgrund, och med beaktande av att Coeo själva medgett brister i hanteringen,
anser Inkassonämnden att bolagets agerande i denna del inte varit förenligt med god etik.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Lowell Sverige AB
Frågeställningar: Kontaktformer m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Lowell Sverige AB (”Lowell’) agerat i strid med god inkassosed i samband med handläggningen av två kreditfordringar som överlämnats till inkasso.
Anmälaren har uppgett att denne, efter att ha mottagit inkassokrav, tagit kontakt med Lowell men inte fått möjlighet att föra en dialog med någon beslutsfattare. Enligt anmälaren har inkassobolaget i stället hänvisat till skriftlig kommunikation via sin hemsida. Anmälaren har vidare anfört att denne, med hänvisning till en funktionsnedsättning som försvårar skriftlig kommunikation, begärt personlig kontakt, men att sådan inte tillhandahållits.
Anmälaren har även uppgett att Lowell inte visat vilja att upprätta en amorteringsplan anpassad efter dennes ekonomiska situation. I stället har de gått vidare med indrivningsåtgärder och ansökt om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Enligt anmälaren innebär detta att Lowell inte tagit tillräcklig hänsyn till dennes situation och därigenom agerat i strid med god etik.
Inkassobolagets uppgifter
Lowell har uppgett att de den 4 mars 2025 skickade inkassokrav till anmälaren och att anmälaren samma dag tog kontakt med dem med önskemål om en avbetalningsplan. Det förslag som anmälaren lämnade accepterades inte.
Anmälaren begärde därefter kontakt med annan handläggare och önskade bli uppringd. Kontakt togs därefter per telefon 5 mars 2025, varvid anmälaren begärde anstånd, vilket inte beviljades.
Senare samma dag kontaktade anmälaren Lowell via chatt och efterfrågade kontakt med kundombudsman. Inkassobolaget informerade om att sådan kontakt sker via e-post samt hänvisade till information på bolagets hemsida. Efter ytterligare kontakt via webbportal informerades anmälaren om att denne kunde ange önskemål om telefonkontakt i samband med e-post till kundombudsmannen.
Då ingen invändning mot fordran hade inkommit och ingen uppgörelse hade träffats gavs ansökan om betalningsföreläggande in till Kronofogdemyndigheten och utslag meddelades.
Lowell anser att det står bolaget fritt att, inom ramen för uppdragsgivarens instruktioner, avgöra om en avbetalningsplan ska medges.
Lowell har även uppgivit att flera kontaktvägar funnits tillgängliga, såsom telefon, e-post, chatt, webbportal och post. För kontakt med kundombudsman hänvisades till e-post, men det fanns även möjlighet att begära telefonkontakt.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Ett inkassobolag är skyldigt att vara tillgängligt för att svara på frågor såväl muntligen som skriftligen. Svar på frågor från gäldenären får lämnas genom digitala lösningar. För det fall gäldenären saknar Bank-ID eller av annan anledning inte har möjlighet att logga in på en sådan lösning bör inkassobolaget lämna informationen på annat sätt, exempelvis genom telefon eller fysisk post (jmf. Inkassonämndens uttalande i ärende med dnr. 530/2024).
Av utredningen framgår att anmälaren varit i kontakt med Lowell genom flera olika kommunikationskanaler och att bolaget lämnat information om hur kontakt med kundombudsman kunde tas. Det har även funnits möjlighet att begära telefonkontakt inom ramen för denna kontaktväg.
Att Lowell organiserat sin verksamhet så att vissa funktioner, såsom kundombudsman, i första hand nås skriftligen kan i sig inte anses strida mot god etik under förutsättning att andra kontaktvägar också erbjuds.
Vidare framgår att någon sakligt grundad invändning mot fordran inte framförts innan ansökan om betalningsföreläggande gavs in. Under sådana förhållanden har Lowell haft fog för att gå vidare med rättsliga åtgärder.
Nämnden konstaterar vidare att det inte står i strid med god inkassosed att en borgenär eller ett inkassobolag vägrar att acceptera avbetalningsuppgörelser, oavsett skälet till detta. Detsamma gäller vid lämnande av andra typer av betalningsanstånd (se Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 10.1 och Inkassonämndens uttalanden i ärenden med dnr. 260/2021, 274/2021, 280/2021, 308/2021, 64/2003 och 363/2022).
Sammantaget finner nämnden att det som framkommit i ärendet inte visar att Lowell agerat i strid med god etik.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Val av indrivningsåtgärd m.m.
Anmälare: Inkassobolag:
En fysisk person B2 Impact AB
Frågeställningar: Val av indrivningsåtgärd m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att B2 Impact AB (”B2 Impact”) agerat i strid med god inkassosed genom att, trots att ett utslag meddelats av Kronofogdemyndigheten avseende den aktuella fordran, inte fullfölja verkställighetsåtgärder.
Enligt anmälaren har B2 Impact i stället avslutat ett tidigare verkställighetsförfarande i ärendet och därefter fortsatt att driva in fordran genom kontakter med anmälaren.
Enligt anmälaren innebär detta att inkassobolaget tillgodogjort sig ränta och avgifter på ett otillbörligt sätt. Vidare har anmälaren gjort gällande att de återkommande breven, som enligt uppgift skickas cirka en gång per år, utgör otillbörliga påtryckningar.
Anmälaren har under den senare delen av ärendets handläggning även uppgett att fordran bestrids.
Inkassobolagets uppgifter
B2 Impact har uppgett att bolaget tidigare ansökt om verkställighet av det aktuella utslaget hos Kronofogdemyndigheten, men att ärendet avslutats på grund av att anmälaren saknat utmätningsbara tillgångar. Mot denna bakgrund har det inte varit ändamålsenligt att låta ärendet kvarstå för verkställighet, eftersom detta skulle medföra löpande kostnader.
B2 Impact anser att det ankommer på dem såsom fordringsägare att bedöma när verkställighet ska eller inte ska inledas, beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet.
Vidare har B2 Impact uppgett att de kontakter som därefter tagits med anmälaren varit begränsade och skett i form av enstaka utskick, i syfte att informera om skulden, erbjuda betalningslösningar samt för att vidta preskriptionsavbrytande åtgärder.
B2 Impact har även framhållit att ränta löper oberoende av om fordran är föremål för verkställighet eller inte, samt att det sena bestridandet av fordran saknar betydelse mot bakgrund av att utslag redan meddelats.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Enligt 4 § inkassolagen (1974:182) ska inkassoverksamhet bedrivas enligt god inkassosed. I detta ingår att gäldenären inte ska utsättas för onödig skada eller olägenhet eller för otillbörlig
påtryckning.
Ett inkassobolag är inte skyldigt att ansöka om eller upprätthålla verkställighet i ett inkassoärende hos Kronofogdemyndigheten. Valet av indrivningsåtgärd får i stället göras utifrån vad som framstår som ändamålsenligt i det enskilda fallet. En gäldenär försätts inte heller i ett sämre läge om verkställighet inte begärs eftersom de villkor som gäller för fordran inte påverkas av om verkställighet pågår eller inte.
Vad gäller de utskick som gjorts till anmälaren konstaterar nämnden att dessa skett med relativt långa intervall och haft ett legitimt syfte, såsom att informera om skulden, erbjuda betalningslösningar samt avbryta preskription.
Om inte annat överenskommits ingår det i ett inkassoombuds uppdrag att vidta sådana åtgärder i rimlig utsträckning för att bevaka att borgenären inte förlorar rätten att driva in fordran (se Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 6.5). Åtgärder av detta slag kan därför inte i sig anses utgöra otillbörliga påtryckningar.
Nämnden noterar vidare att fordran i detta fall fastställts genom utslag. Efter att en fordran fastställts genom en exekutionstitel är gäldenärens möjligheter att framställa invändningar mycket begränsade. Invändningar som hänför sig till tiden före utslaget kan som utgångspunkt endast prövas genom extraordinära rättsmedel. Att ett inkassobolag i ett sådant läge inte beaktar invändningar av detta slag står inte i strid med god inkassosed, så länge exekutionstiteln består (jmf. Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 9.3.3).
Sammantaget finner nämnden att B2 Impacts handläggning inte stått i strid med god etik.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Informationsskyldighet avseende räntesats
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Svea Inkasso AB
Frågeställningar: Informationsskyldighet avseende räntesats
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Svea Inkasso AB (”Svea”) har agerat i strid med god inkassosed genom att inte lämna tydlig information om vilken räntesats som tillämpas på en fordran och hur den har beräknats.
Enligt anmälaren har Svea endast uppgett vilken dröjsmålsränta som utgår samt hänvisat till krediträntan enligt de allmänna villkoren. Anmälaren anser vidare att det inte ska utgå någon dröjsmålsränta, utan att endast kreditränta ska debiteras, och att fordran därför blivit för hög.
Inkassobolagets uppgifter
Svea har uppgett att bolaget har besvarat anmälarens frågor avseende ränta, avgifter och skuldens sammansättning. Det har därigenom klargjorts med vilken räntesats dröjsmålsränta har utgått. Krediträntan har framgått av de allmänna villkoren för krediten.
Vidare har Svea uppgett att de frågor som därefter ställts av anmälaren i huvudsak avsett mer detaljerade uppgifter om krediträntans storlek och hur denna beräknats över tid, vilka Svea inte själva haft möjlighet att besvara eftersom krediträntan bestämts av kreditgivaren utifrån vid var tid gällande prislista och individuell bedömning.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Ett inkassobolag är skyldigt att vara tillgängligt för att svara på frågor såväl muntligen som skriftligen och bör utan dröjsmål svara på frågor som är relevanta för det inkassoärende som inkassobolaget handlägger gentemot gäldenären. Detta inkluderar information om grunden för fordran, hur kapitalbelopp beräknats samt med vilket rättsligt stöd ränta och kostnader har debiterats (se Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 8.1.1. samt 3 kap. 18 § 1 st. i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om inkasso).
I ärendet har Svea uppgett att dröjsmålsränta utgått med 2 procent per månad samt hänvisat till krediträntan enligt de allmänna villkoren. Det har inte framkommit att dessa uppgifter varit felaktiga.
Nämnden noterar att anmälarens anmärkningar i anmälan synes ta sikte på frågan om dröjsmålsränta överhuvudtaget ska utgå, medan de frågor som enligt utredningen ställts till Svea i större utsträckning avsett krediträntans storlek och beräkning. Det framgår inte av ingivna handlingar att någon egentlig invändning mot fordran har framställts. Inkassonämnden anser att ett inkassobolag är skyldigt att lämna tillräcklig information för att
grunden för fordran och beloppens storlek ska framstå som begriplig och möjlig att kontrollera för gäldenären, men att skyldigheten inte omfattar att lämna detaljerade redogörelser för samtliga bakomliggande beräkningar eller kreditgivarens interna kalkyler och ränteberäkningar, i vart fall inte om ingen invändning framställts från gäldenären. Mot bakgrund av att Svea har lämnat uppgifter om tillämplig dröjsmålsränta samt i övrigt hänvisat till avtalsvillkoren, och då det inte framgått att dessa uppgifter varit felaktiga eller vilseledande, anser nämnden att bolaget inte brustit i sin skyldighet att besvara frågor.
Sammantaget finner nämnden därför att Svea inte har agerat i strid med god etik.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Kostnad för ansökan om stämning m.m.
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Svea Inkasso AB
Frågeställningar: Kostnad för ansökan om stämning m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Svea Inkasso AB (”Svea”) agerat stid med god inkassosed genom att påföra en avgift om 900 kr benämnd ”stämning” innan någon stämningsansökan faktiskt getts in till domstol.
Anmälaren har uppgett att avgiften påfördes den 5 februari 2025, medan stämningsansökan enligt uppgift från tingsrätten gavs in först den 3 mars 2025.
Från och med den 5 februari 2025 var avgiften synlig och möjlig att betala via inkassobolagets portal, trots att någon faktisk kostnad ännu inte uppkommit.
Svea har också felaktigt lämnat uppgift om att ansökan om stämning lämnats in den 5 februari trots att så inte varit fallet. Enligt anmälaren innebär detta att denne uppmanats att betala en kostnad som inte uppkommit vid tidpunkten, vilket utgjort en otillbörlig påtryckning.
Inkassobolagets uppgifter
Svea har uppgett att avgiften registrerats i bolagets system som ett led i den fortsatta handläggningen, men att något krav avseende avgiften inte har riktats till anmälaren.
Svea har vidare anfört att avgiften, för det fall den hade betalats innan stämningsansökan getts in, skulle ha återbetalats till anmälaren. Avgiften skulle också ha återbetalats om anmälaren vunnit målet i tingsrätten.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
All information som lämnas till en gäldenär, oavsett om den lämnas i skrift eller muntligen ska vara saklig, tydlig och korrekt (se 3 kap. 13 § i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om inkasso).
Det står i strid med god inkassosed att till en gäldenär lämna uppgifter som kan få till konsekvens att gäldenären vilseleds om vilka rättigheter eller skyldigheter han eller hon har i anledning av ett krav som riktas mot honom eller henne (jmf. Inkassonämndens uttalanden i ärende med dnr. 77/2005, 150/2017, 159/2018 och 215/2020).
Ett inkassobolag får aldrig debitera kostnader i strid med lag (se 3 kap. 2 § i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om inkasso).
Av utredningen framgår att en avgift benämnd ”stämning” registrerats i Sveas betalportal nästan en månad innan stämningsansökan faktiskt gavs in. Vid tidpunkten för registreringen hade således någon kostnad för ansökningsavgift hos tingsrätten ännu inte uppkommit.
Även om inkassobolaget uppgett att avgiften inte särskilt har krävts in, framgår det att avgiften varit synlig för anmälaren och möjlig att betala via bolagets portal. Svea förefaller också medvetet – eller i vart fall utan att ha kontrollerat saken närmare – ha lämnat felaktiga uppgifter till anmälaren avseende vilket datum ansökan om stämning faktiskt givits in.
Inkassosnämnden anser att ett angivande av en kostnad som ännu inte uppkommit typiskt sett är ägnad att påverka gäldenärens benägenhet att erlägga betalning, inte minst då det rört sig om en avgift hänförlig till ansökan om stämning till tingsrätten. Uppgiften om kostnaden, liksom uppgiften att stämningsansökan lämnats in redan den 5 februari, har således varit såväl felaktiga som vilseledande, vilket Svea förtjänar kritik för.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Rätt att debitera inkassokostnad
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Svea P-service AB
Frågeställningar: Rätt att debitera inkassokostnad
Anmälarens uppgifter
Anmälaren anser att Svea P-Service AB (”P-Service”) i strid med god etik har debiterat en inkassokostnad om 180 kr.
Anmälaren har uppgett att denne mottagit en betalningspåminnelse den 10 december och samma dag erlagt betalning av kapitalsumman om 500 kr, vilken drogs från anmälarens konto den 11 december. Enligt anmälaren mottogs även inkassokrav samma dag, det vill säga den 11 december, avseende ett totalbelopp om 680 kr (500 kr kapital och 180 kr inkassokostnad).
Anmälaren har gjort gällande att inkassoåtgärd vidtagits utan att denne haft skälig möjlighet att erlägga betalning efter betalningspåminnelse, och att inkassokostnad därför inte ska utgå.
Anmälaren har givit in kopia på betalningspåminnelse och inkassokrav samt vissa övriga handlingar.
Inkassobolagets uppgifter
P-Service har uppgett att fordran avser en kontrollavgift daterad den 8 november.
En betalningspåminnelse har skickats den 29 november och inkassokrav har därefter skickats den 9 december, avseende ett belopp om 680 kr, varav 500 kr avsett kapitalfordran och 180 kr inkassokostnad.
Vidare har P-Servicc uppgett att betalning av kapitalbeloppet om 500 kr skett den 11 december, samt att ett restbelopp om 180 kr har genererats samma dag i samband med att betalningen bokfördes i systemet.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Av god inkassosed följer att inkassoåtgärder får vidtas om gäldenären inte betalat trots tidigare betalningsuppmaning. En förutsättning för rätt att debitera inkassokostnad är att inkassokrav skickats i enlighet med gällande regler och att gäldenären dessförinnan haft möjlighet att erlägga betalning.
Om en betalningspåminnelse tidigare har skickats till gäldenären avseende en fordran bör ett inkassokrav skickas först efter att gäldenären haft skälig tid att betala eller invända mot fordran efter att han eller hon får antas ha mottagit påminnelsen (jmf. Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 6.3.1 samt det allmänna rådet till 3 kap. 5 § i Finansinspektionens föreskrifter om inkasso, FFFS 2025:02).
Dateringen av ingivna brev stämmer överens med de uppgifter om brevens avsändande som P-Service lämnat. Det saknas anledning att ifrågasätta P-Service uppgift att breven avsänts vid dessa datum.
Det har således förflutit tio dagar mellan avsändandet av betalningspåminnelsen och inkassokravet. Anmälaren får därför anses ha haft skälig tid att betala eller invända mot fordran efter att ha mottagit påminnelsen.
Det är slutligen ostridigt att betalning skett efter att inkassokravet upprättats. P-Service har därför inte agerat i strid med god etik genom att debitera en inkassokostnad på det sätt som skett.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Hantering av betalningar m.m.
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Preventia Finans AB
Frågeställningar: Hantering av betalningar m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren anser att inkassobolaget Preventia Finans AB (”Preventia”) inte har hanterat inbetalningar korrekt samt att betalningar inte tillgodoräknats på rätt sätt. Vidare har anmälaren gjort gällande att det aktuella inkassoärendet vid upprepade tillfällen har överlämnats till Kronofogdemyndigheten trots att betalningar har erlagts.
Anmälaren har även uppgett att denne inte har fått korrekta eller konkreta svar från inkassobolagets handläggare.
Inkassobolagets uppgifter
Preventia har uppgett att samtliga betalningar som anmälaren hänvisat till har mottagits och avräknats i enlighet med gällande principer och god inkassosed.
Preventia har vidare bekräftat att ärendet vid flera tillfällen har överlämnats till Kronofogdemyndigheten. Enligt bolaget har detta varit tillbörligt då gäldenären inte har fullföljt betalning enligt överenskommen amorteringsplan. Efter påminnelse och utebliven betalning har ärendet därför åter blivit aktuellt för rättsliga åtgärder i form av ansökan om betalningsföreläggande.
Sammantaget anser Preventia att man inte agerat i strid med god inkassosed.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Av god inkassosed följer att ett inkassobolag fritt får bestämma hur avräkningen av en betalning ska ske om gäldenären inte har lämnat någon anvisning om mot vilken fordran en betalning ska avräknas eller hur avräkning ska ske i övrigt (se Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 11.2).
Det har i ärendet inte framkommit att anmälaren lämnat några anvisningar rörande avräkningen av betalningar. Nämnden finner därför inte skäl att rikta kritik mot bolagets hantering i denna del.
När en amorteringsplan har träffats åligger det gäldenären att fullfölja betalning i enlighet med denna. Om betalning uteblir, trots påminnelse, får borgenären eller dess ombud säga upp
uppgörelsen och därefter vidta fortsatta inkassoåtgärder. Det står inte i strid med god inkassosed att i bekräftelsen ange att uppgörelsen upphör omgående utan särskild uppsägning om betalning uteblir (jmf. Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 10.6 samt Inkassonämndens tidigare uttalanden i ärenden med dnr. 192/2020 och 538/2024). Ett inkassobolag får inte vidta rättsliga åtgärder på ett sätt som framstår som obefogat eller i
syfte att utöva otillbörlig påtryckning mot en gäldenär. Att rättsliga åtgärder kan aktualiseras på nytt om gäldenären inte följer en överenskommen betalningsplan och skulden alltjämt kvarstår framstår däremot som helt normalt.
I det aktuella fallet har anmälaren, såvitt framkommit, inte fullföljt betalning enligt amorteringsplanen. Det har under dessa förhållanden inte stått i strid med god etik att framföra hot om samt att vidta rättsliga åtgärder i den omfattning som har skett. När det gäller anmälarens uppgifter om bristande återkoppling från inkassobolaget är dessa påståenden allmänt hållna. Det saknas närmare utredning om vilka kontakter som förevarit
och hur bolaget har svarat. Nämnden finner därför inte skäl att rikta kritik mot Preventia i denna del.
Sammantaget finner nämnden att Preventias agerande varit förenligt med god etik.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Ianspråktagande av deponerade medel
Anmälare: En juridisk person
Inkassobolag: Ropo AB
Frågeställningar: Ianspråktagande av deponerade medel
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Ropo AB (”Ropo”) har agerat i strid med god inkassosed genom att, utan föregående underrättelse, ta i anspråk deponerade medel för att reglera en tvistig hyresfordran.
Anmälaren har uppgett att denne, efter att ha mottagit ett inkassokrav i april 2024 avseende lokalhyra om 33 870 kronor, bestridit fordran med hänvisning till brister i lokalen. I samband med detta avflyttade anmälaren från lokalen.
Enligt anmälaren har något ytterligare inkassokrav eller annan kommunikation avseende fortsatt indrivning därefter inte skett.
Trots detta har Ropo, utan att dessförinnan underrätta anmälaren, i september 2024 för hyresvärdens räkning tagit i anspråk ett tidigare deponerat belopp om cirka 150 000 kronor.
Anmälaren har gjort gällande att förfarandet inneburit att en bestridd fordran reglerats utan att denne getts möjlighet att tillvarata sina intressen, vilket enligt anmälaren strider mot god inkassosed.
Inkassobolagets uppgifter
Ropo har uppgett att det agerat på uppdrag av hyresvärden och att det funnits ett deponerat belopp som enligt avtalet kunnat tas i anspråk vid utebliven hyresbetalning.
Anmälaren har inte erlagt hyra och har ensidig sagt upp hyresavtalet i förtid. Till följd av den förtida uppsägningen har hyresvärden, enligt Ropo, haft ett kvarstående ekonomiskt anspråk mot anmälaren avseende hyra och/eller ersättning för återstående hyrestid. Det totala anspråket uppgick till ett högre belopp än vad som omfattades av det ursprungliga inkassokravet.
Hyresvärden har, enligt de villkor som reglerar depositionen, haft en ovillkorlig rätt att tillgodogöra sig medel motsvarande obetald hyra. Ropo anser därför att åtgärden varit avtalsenlig och att anmälaren inte satts i en sämre situation genom att medlen togs i anspråk.
Ropo har vidare anfört att ianspråktagandet av det deponerade beloppet skett vid sidan av de ordinarie inkassoåtgärderna och inte är att likställa med en sedvanlig inkassoåtgärd.
Mot denna bakgrund har bolaget anfört att förfarandet inte strider mot god inkassosed men har vidgått att informationen till anmälaren kunnat vara tydligare.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Av god inkassosed följer att ett inkassobolag i kontakten med gäldenärer ska agera professionellt samt att all information som lämnas till en gäldenär, oavsett om den lämnas i skrift eller muntligen ska vara saklig, tydlig och korrekt (se Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 8.1)
När en saklig invändning mot en fordran tas emot ska inkassobolaget snarast utreda om invändningen har fog för sig (se 5 kap. 6 § i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om inkasso) och därefter utan onödigt dröjsmål återkomma till gäldenären med besked om vad utredningen utvisar.
I ärendet är det ostridigt att anmälaren bestridit en hyresfordran samt att det funnits ett deponerat belopp som kunnat tas i anspråk vid utebliven betalning.
Inkassonämnden saknar möjlighet att uttala sig om huruvida fordringsägaren i och för sig haft rätt att ta medlen i anspråk inom ramen för vad som avtalats mellan parterna. Fordringsägarens ianspråktagande av medlen har inte i och för sig utgjort någon inkassoåtgärd eftersom åtgärden inte inneburit någon påtryckning mot anmälaren (jmf. Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed, avsnitt 2.2).
Oaktat detta har anspråktagande av deponerade medel i praktiken inneburit att anmälaren berövats möjligheten att själv ta ställning till om och hur betalning ska ske. Särskilt i fall där ett bestridande förelegat borde Ropo ha lämnat tydligare information till anmälaren om att betalning skett genom deponerade medel samt inställningen till invändningen. Genom att inte göra detta har Ropo agerat i strid med god etik i inkassoverksamhet.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Inkassokrav efter bestridande
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Svea Inkasso AB
Frågeställningar: Inkassokrav efter bestridande
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Svea Inkasso AB (”Svea”) har agerat i strid med god inkassosed genom att skicka inkassokrav avseende en bestridd kontrollavgift.
Anmälaren har uppgett att kontrollavgiften bestreds den 12 juli samt att parkeringsvakten på plats ska ha uppgett att kontrollavgiften skulle makuleras. Enligt anmälaren ska parkeringsvakten i samband med detta ha tagit med sig den utfärdade kontrollavgiften från platsen.
Anmälaren har vidare anfört att det varit felaktigt att kräva betalning av såväl påminnelseavgift som inkassokostnaden eftersom fordran varit bestridd.
Inkassobolagets uppgifter
Svea har uppgett att den aktuella fordran avser en kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Kontrollavgiften utfärdades den 18 juni och en påminnelse skickades till anmälaren innan den 12 juli.
Den 12 juli inkom ett bestridande från anmälaren, vari denne gjorde gällande att parkeringsvakten skulle ha uppgivit att kontrollavgiften skulle makuleras samt att ärendet borde prövas i domstol.
Svea registrerade bestridandet och vidarebefordrade invändningen till uppdragsgivaren för utredning. Under utredningstiden vidtogs inga ytterligare inkassoåtgärder.
Efter kontakt med uppdragsgivaren den 10 september meddelades att kontrollavgiften skulle vidhållas. Svea har inte bedömt att fordran varit uppenbart ogrundad och att fortsatt handläggning därför kunde ske. Inkassokrav skickades därefter den 13 september. Fordran betalades den 26 september och ärendet avslutades därefter.
Inkassobolaget har anfört att det inte har agerat i strid med god inkassosed.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Av 6 § inkassolagen följer att rättslig åtgärd med anledning av en fordran inte får vidtas innan ett inkassokrav har skickats till gäldenären. Om det inte finns sannolika skäl för att fordran inte skulle vara lagligen grundad eller fordran annars framstår som obefogad, bör inkassokrav skickas innan rättslig åtgärd vidtas även i fall där en invändning har framförts (jmf. Inkassonämndens uttalande i ärende med dnr. 384/2022).
Det är ostridigt att anmälaren den 12 juli framförde en invändning mot fordran samt att ett inkassokrav avsändes den 13 september.
Det har inte framkommit att invändningen varit av sådan karaktär att Svea borde ha ansett att det funnits sannolika skäl för att fordran inte skulle vara lagligen grundad eller fordran annars skulle framstå som obefogad.
Då Svea således har varit skyldigt att avsända inkassokrav före rättslig åtgärd har inkassokostnaden varit skäligen påkallad för att ta till vara uppdragsgivarens rätt.
Det förefaller också ostridigt att en avgift för betalningspåminnelse har debiterats anmälaren. Inkassonämnden saknar dock, med ledning av vad som lämnats in och anförts i ärendet,
möjlighet att uttala sig om huruvida avgiften varit lagligen grundad eller ej.
Mot denna bakgrund finner nämnden att Sveas handläggning av ärendet inte strider mot god inkassosed.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Anmälare: En juridisk person
Inkassobolag: Intrum Sverige AB
Frågeställningar: Fordran utan grund
Anmälarens uppgifter
Intrum Sverige AB (”Intrum”) har skickat inkassokrav avseende en obetald parkeringsavgift till anmälaren, som ägt den aktuella bilen. Anmälaren, som är en juridisk person, har dock inte träffat något avtal om parkering – detta har träffats mellan föraren av bilen och parkeringsbolaget. Det finns inget solidariskt betalningsansvar avseende parkeringsavgifter mellan fordonets registrerade ägare och fordonets förare.
Genom att skicka ett inkassokrav till anmälaren anser anmälaren att Intrum agerat i strid med god etik.
Inkassobolagets uppgifter
Intrums uppdragsgivare är ett svenskt bolag som administrerar parkeringsanläggningar på uppdrag av fastighetsägare. De använder ett parkeringssystem som registrerar registreringsskylten på fordonet vid in- och utpassering. Parkeringskunden ingår genom konkludent handlande ett avtal med uppdragsgivaren och åtar sig genom detta att betala parkeringsavgift och eventuell fakturaavgift i efterhand genom att parkera fordonet. För det fall betalning inte sker skickas en faktura per post till den registrerade fordonsägarens folkbokföringsadress eller registrerade adress. Priser och villkor framgår genom skyltning samt på uppdragsgivarens hemsida.
Av villkoren framgår att ”Med ägare till ett fordon avses i dessa Allmänna villkor samma sak som fordonets ägare i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.” Det framgår vidare av punkt 4.6 i de allmänna villkoren att ”Om Kundens fordon vid nyttjande av Tjänsten har framförts av någon annan svarar Kunden solidariskt med fordonets förare för fullgörandet av Avtalet.”
Intrum anser därmed inte att kravet har varit felaktigt ställt eller att kravet mot anmälaren saknat grund.
Bolagets bestridande har hanterats enligt Intrums rutiner. Intrum har agerat i enlighet med god inkassosed och följt Integritetsskyddsmyndighetens allmänna råd, inkassolagen samt gällande praxis.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad. Inkassonämnden har tidigare uttalat sig om Inkassobolags skyldighet att kontrollera fordran innan indrivning (se bl.a. uttalande dnr 178/2019, 193/2020, 206/2020 och 237/2020).
Ett inkassoombud bör i huvudsak kunna förlita sig på de uppgifter som en borgenär lämnar om det inte finns någon särskild omständighet som talar emot att uppgifterna skulle vara riktiga, exempelvis om borgenären tidigare lämnat felaktiga uppgifter eller om det är uppenbart att uppgiften inte kan vara korrekt. Anmälaren har anfört att fordran är ogrundad eftersom de inte har ingått avtalet om parkering.
Inkassonämnden kan inte uttala sig om huruvida ett bindande avtal har träffats mellan anmälaren och borgenären eller innebörden av ett sådant avtal. Det kan dock i allmänhet konstateras att bolag kan ingå avtal av alla de slag, även avseende parkering. Att Intrums uppdragsgivare använder ett automatiserat förfarande vid registrering av parkeringen och att en avtalspart förutsätts vara den registrerade bilägaren gör inte att den aktuella fordran uppenbart är ogrundad på ett sådant sätt som avses enligt 8 § inkassolagen.
För det fall anmälaren inte ansett sig betalningsskyldig har det funnits möjlighet att invända mot kravet, vilket då sedermera hade kunnat bli föremål för prövning i domstol.
Inkassonämnden anser att Intrums handläggning av ärendet inte strider mot god etik i inkassoverksamhet.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker
Anmälare: En fysisk person
Inkassobolag: Sergel Kredittjänster AB
Frågeställningar: Betalningsanvisning m.m.
Anmälarens uppgifter
Anmälaren har anfört att Sergel Kredittjänster AB (”Sergel”) agerat i strid med god
inkassosed genom att inte beakta betalningar som enligt anmälaren varit avsedda att reglera
skulden i ärende A.
Anmälaren har uppgett att denne haft för avsikt att slutbetala skulden enligt en stadfäst
förlikning och att kontakt tagits med Sergel i december, varvid uppgift om kvarstående skuld
samt betalningsuppgifter erhölls.
Vid betalningstillfällena har anmälaren emellertid, via Sergels e-tjänst, valt andra ärenden och
erlagt betalningar i till dessa. Anmälaren har anfört att detta skett av misstag och att avsikten
varit att betalningarna skulle avse ärende A.
När felet uppmärksammades begärde anmälaren att betalningarna skulle återföras eller
omfördelas. Detta nekades av inkassobolaget. Till följd av utebliven betalning enligt
förlikningen har ärendet därefter överlämnats till Kronofogdemyndigheten för verkställighet.
Inkassobolagets uppgifter
Sergel har uppgett att anmälaren haft flera inkassoärenden hos bolaget vid tidpunkten för
betalningen. Betalningarna har skett via bolagets e-tjänst, där anmälaren aktivt valt vilka
ärenden betalningarna skulle avse.
Bolaget har anfört att tydlig information om respektive ärende, inklusive ärendenummer och
borgenär, framgått i samband med betalningarna. De aktuella betalningarna har därför
bokförts i enlighet med de val som gjorts av anmälaren. Bekräftelser har skickats kort efter
genomförda betalningar.
Vidare har bolaget uppgett att ärende A omfattas av en stadfäst förlikning med en avbetalningsplan om 500 kr per månad samt en förfalloklausul. Då betalning inte skett i enlighet med planen har hela skulden förfallit till betalning.
Bolaget har anfört att det inte funnits skäl att ifrågasätta anmälarens betalningsanvisningar
och att någon skyldighet att omfördela eller återbetala redan bokförda betalningar inte
förelegat. Mot denna bakgrund har ansökan om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten
skett.
Sammantaget anser Sergel att man inte agerat i strid med god inkassosed.
Inkassonämndens bedömning
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Av god inkassosed följer att ett inkassobolag ska respektera gäldenärens anvisning om vilken
fordran en betalning ska avräknas mot (se Svensk Inkassos branschkod om god inkassosed,
avsnitt 11.2). En sådan anvisning kan framgå exempelvis genom användning av
betalningsuppgifter kopplade till ett visst ärende eller genom andra tydliga instruktioner från
gäldenären.
I förevarande fall har betalningarna skett genom att anmälaren, via inkassobolagets e-tjänst,
aktivt valt vilka ärenden betalningarna skulle avse. Dessa val får anses utgöra sådana
anvisningar som inkassobolaget som utgångspunkt haft att följa. Det har inte framkommit
annat än att tydlig information om respektive ärende funnits tillgänglig i samband med
betalningarna.
13 kap. 25 § i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om inkasso anges att om det
framgår att en viss fordran tydligt skiljer ut sig från övriga fordringar genom att en underlåten
betalning av den är förenad med särskilt betungande rättsföljder för gäldenären, ska den som
bedriver inkassoverksamhet räkna av en odestinerad betalning mot den fordran om inte annat
har avtalats. Föreskriften är dock endast tillämplig i fall där betalningen är odestinerad.
Att anmälaren i efterhand uppgett att avsikten varit att betalningarna skulle destineras till ett
annat ärende än vad som anvisats medför enligt Inkassonämnden inte att inkassobolaget varit
skyldig att omfördela betalningarna.
Nämnden utesluter inte att god etik i vissa fall kan innebära en skyldighet att bistå gäldenären
vid uppenbara felbetalningar. Det finns emellertid inget i ärendet som talar för att betalningen
från anmälaren varit uppenbart felaktig från Sergels perspektiv.
När det gäller ärende A framgår att detta omfattats av en stadfäst förlikning med en
avbetalningsplan samt en förfalloklausul. Det är ostridigt att betalning inte skett i enlighet
med planen, varför hela skulden förfallit till betalning.
Mot denna bakgrund har Sergel således haft grund för att vidta rättsliga åtgärder, inklusive
ansökan om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten avseende hela skulden. Åtgärderna
kan därmed inte anses obefogade eller stå i strid med god etik i inkassoverksamhet.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg och Christian Marker.
