Till hösten blir det premiär av den populära utbildningen i en helt ny form.
Vi kommer varva det viktiga mötet på plats med möjligheten att i sin egen takt se inspelade kunskapsfilmer av utbildningens innehåll.
Under utbildningen kommer det löpande hållas avstämningar och kunskapskontroll via Teams.
Välkommen att läsa mer om kursdatum och att inkomma med er anmälan senast 22 augusti 2023.
Under perioden 12 juli till 9 augusti är Svensk Inkassos kansli sommarstängt. Detta innebär att mail som skickas till oss under denna period kan komma att besvaras först därefter.
Glad sommar önskar Svensk Inkasso!
Juristkommittén sammanträder 29 maj 2023, kl: 10.00-12.00.
Svensk Inkasso har genom remiss den 30 januari 2023 beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på betänkandet ”Nya regler om nödlidande kreditavtal och inkassoverksamhet” (SOU 2023:3).
Med undantag för de kommentarer och synpunkter som anges nedan lämnar Svensk Inkasso förslagen utan erinran.
Svensk Inkasso har under utredningsarbetet varit negativt inställt till att tillsynen över de inkassobolag som inte bedriver kreditförvaltningsverksamhet föreslås flyttas från Integritetsskyddsmyndigheten (”IMY”). Även Finansinspektionen har uttryckt en sådan uppfattning. Skälen till detta är flera och redovisas i viss utsträckning i betänkandet (se s. 215 f).
Sammanfattningsvis kan dessa synpunkter sägas vara följande:
Till undvikande av missförstånd motsätter sig Svensk Inkasso inte att den som bedriver verksamhet som kreditförvaltare ställs under Finansinspektionens tillsyn.
Svensk Inkasso delar slutligen inte uppfattningen att ett fortsatt delat tillsynsansvar skulle skapa större otydlighet än vad som är fallet med dagens – enligt branschens uppfattning fullt fungerande – system för tillsyn, som ju sedan många år är delat mellan IMY och Finansinspektionen.
Det mindre antal inkassobolag som skulle vara intresserade av att vara verksamma som kreditförvaltare inom ramen för den nya lagen och som i dag inte redan har tillstånd från Finansinspektionen, skulle, redan med utgångspunkt i inkassolagens nuvarande lydelse, inordnas under Finansinspektionens tillsyn så snart de erhållit tillstånd som kreditförvaltare eftersom de då skulle verka inom ramen för ett tillstånd meddelat från Finansinspektionen (jfr. 13 § inkassolagen). Resterande, runt 150 inkassobolag med annan verksamhet, skulle då kunna kvarstå med IMY som tillsynsmyndighet.
Staten har inte tidigare sett någon anledning att debitera inkassobolagen för de kostnader som tillståndsgivning och tillsyn medför, bland annat då statens kostnader för verksamheten har bedömts som små (till skillnad från vad som är fallet vid tillsyn och tillståndsgivning på exempelvis bankområdet). Den utredning som ursprungligen lämnade förslag på inkassolag föreslog en möjlighet att debitera avgifter, men förslaget inkluderades inte i lagen (jfr prop. 1974:42 s. 98). Det har inte inom ramen för utredningen presenterats några underlag som visar att statens kostnader såvitt gäller tillståndsgivning och tillsyn över inkassoverksamhet har ökat i något väsentligt avseende under senare år – snarare tvärtom.
Mot bakgrund av bestämmelsen i 3 § inkassolagen som innebär att tillstånd för inkassoverksamhet måste förnyas löpande (i dag gäller normalt att tillståndstiden begränsas till fem år), skulle en avgiftsskyldighet medföra att inkassobolagen, trots att inga väsentliga förändringar i verksamheten skett, löpande skulle behöva erlägga avgifter till staten bara för att verksamheten skall kunna fortgå. En avgiftsskyldighet bör därför enligt Svensk Inkasso inte införas utan att 3 § 2 st. 1 pt. tas bort ur inkassolagen och ersätts med en skyldighet att i stället anmäla ändrade förhållanden till tillsynsmyndigheten.
Slutligen får anföras att den stora bredd av företag som idag innehar inkassotillstånd också talar emot införandet av ett avgiftssystem. Även om ett antal inkassoföretag är stora börsnoterade företag är det stora flertalet mindre företag, också enskilda firmor, med inga eller få anställda. För många sådana företag skulle även lägre avgifter kunna innebära stor belastning på verksamheterna.
För det fall en skyldighet att erlägga avgifter införs är det av stor vikt att dessa inte överstiger de nivåer som föreslagits i utredningen.
Av 4 § inkassolagen följer att inkassoverksamhet skall bedrivas inom ramen för god inkassosed. God inkassosed är emellertid ett långt mycket mer omfattande regelverk än vad som anges i de följande bestämmelserna i 5-11 §§ inkassolagen. Vad som utgör god inkassosed kommer till uttryck i såväl IMY:s allmänna råd vid tillämpningen av inkassolagen samt den branschsedvänja som utvecklats i Svensk Inkassos etiska nämnd, Inkassonämnden.
Det är enligt Svensk Inkasso inte lämpligt att de många regler rörande exempelvis kontakten med gäldenärer, hantering av invändningar, val av processform, avräkning av betalningar med mera som inkassobolagen idag måste följa, endast skulle gälla för sådan inkassoverksamhet som inte omfattas av direktivet. Det skulle skapa en märklig obalans där gäldenärerna skulle åtnjuta en lägre grad av rättigheter i de fall där inkasseringen rör en NPL-fordran än vid inkassering av andra fordringar. Detta står i strid med direktivets konsumentskyddsändamål.
Det kan också komma att uppstå tillämpningsproblem när ett inkassobolag samtidigt fått i uppdrag att inkassera såväl en NPL-fordran som någon annan fordran mot en och samma gäldenär eftersom olika regler – och olika omfattande gäldenärsskydd – då skulle gälla med avseende på de olika fordringarna, vilket skulle leda till en osäkerhet kring vilka rättigheter som kan göras gällande och tillämpningsproblem för såväl inkassobolagen som tillsynsmyndigheten.
Den nya lagen bör därför enligt Svensk Inkassos uppfattning föreskriva att kreditförvaltare, utöver de särskilda krav som uppställs genom lagen, också skall vara skyldig att följa god inkassosed. Detta skulle också kunna föreskrivas utan någon särskild hänvisning till 5–11 §§ i inkassolagen, alternativt att dessa bestämmelser undantas i den mån det är nödvändigt.
Det är enligt Svensk Inkasso vidare en brist att det i förslaget till ny lagen saknas en uttrycklig bestämmelse om tystnadsplikt för kreditförvaltare och tillhandahållare. Lagen bör därför kompletteras med en sådan bestämmelse, eller med en hänvisning till 11 § inkassolagen, i syfte att skydda enskilda gäldenärers integritet.
I förslaget till den nya lagen samt i förslagen på förändringar i inkassolagen anges att de inkassobolag som vill bedriva verksamhet som kreditförvaltare måste ha erhållit ett tillstånd för detta senast den 29 juni 2024. Tiden förefaller enligt branschföreningen som mycket kort. Skulle tillstånd inte hinna beviljas till detta datum riskerar de ekonomiska konsekvenserna att bli mycket stora för det enskilda inkassobolaget eftersom verksamheten då måste upphöra till dess tillstånd meddelats.
De regler för tillstånd som föreslås gälla för kreditförvaltningsverksamhet liknar i stor utsträckning de regler som i dag gäller för tillstånd enligt 2 § inkassolagen. Det bör enligt Svensk Inkasso därför övervägas att föreskriva att inkassoföretag som redan bedriver verksamhet som kreditförvaltare mer summariskt kan erhålla tillstånd att bedriva verksamhet som kreditförvaltare, i vart fall för en sådan tid att en fullständig ansökan hinner prövas. Alternativt bör det föreskrivas i övergångsbestämmelserna att alla som ansökt om tillstånd före ett visst datum har rätt att bedriva verksamheten tills ansökan prövats av tillståndsmyndigheten.
Svensk Inkasso har genom remiss den 21 december 2022 beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på betänkandet ”En ny statistik över hushållens tillgångar och skulder” (SOU 2022:51).
Svensk Inkasso avstyrker förslaget.
Svensk Inkasso anser inte att de skäl som anges i betänkandet för att samla in mycket stora mängder integritetskänsliga data om enskilda personers privatekonomi är tillräckliga för att väga upp det integritetsintrång som insamlingen medför.
I den pågående Överskuldsättningsutredningen (dir. 2021:108) utreds frågan om införandet av ett nationellt skuldregister till vilket kreditgivare rapporterar beviljade krediter och betalningsförsummelser. Syftet med ett sådant register är att motverka överskuldsättning genom att möjliggöra mer träffsäkra kreditbedömningar. Ett sådant register förefaller enligt Svensk Inkasso betydligt mer ändamålsenligt än det register som föreslås i betänkandet. Överskuldsättningsutredningens förslag bör därför avvaktas.
Svensk Inkasso anser också att betänkandets förslag att informationsinhämtning skall ske kvartalsvis gör informationen mindre relevant eftersom det endast ger en ögonblicksbild av skuldsättning och tillgångar, som mycket snart efter att informationen lämnats kan komma att förändras.
I betänkandet föreslås rapporteringsskyldighet för skulder hos inkassoföretag som förvärvats för indrivning i inkassoverksamhet. För det fall en sådan rapporteringsskyldighet skall införas anser Svensk Inkasso att rapporteringsskyldigheten bör gälla för ”fordringar som övertagits för indrivning” eftersom detta är det begrepp som används i 2 § inkassolagen. Vidare bör tydliggöras att rapporteringsskyldigheten gäller oavsett om indrivningen av sådana fordringar sker för egen eller annans räkning.
Svensk Inkasso har genom remiss den 23 januari 2023 beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på Integritetsskyddsmyndighetens promemoria med förslag till ändring i kreditupplysningslagen.
Svensk Inkasso tillstyrker förslaget.
Eftersom frågan om huruvida det finns en förordnad förvaltare har stor betydelse när det gäller att bedöma om en enskild person är behörig (har rättshandlingsförmåga) att ansöka om en kredit eller inte är det enligt Svensk Inkassos uppfattning av avgörande betydelse att kreditgivare, genom kreditupplysningsföretag, kan få tillgång till uppgifter om förvaltarskap.
Givet Integritetsskyddsmyndighetens uppfattning att uppgift om förvaltarskap är en känslig personuppgift är den föreslagna förändringen i kreditupplysningslagen därför nödvändig för att skydda kreditgivarkollektivet från de förluster det annars skulle kunna innebära att krediter beviljas till personer som rätteligen saknat behörighet att ansöka om sådana på grund av att de fått förvaltare förordnade för sig.
Om uppgifter om förvaltarskap inte kan registreras och information härom inhämtas från kreditupplysningsföretag befarar Svensk Inkasso att detta skulle leda till en stor mängd felaktiga kreditbeslut till men för såväl kreditgivare som kredittagare.
Som Integritetsskyddsmyndigheten påtalar är det av särskild betydelse att kreditgivningen inte bromsas upp enbart på grund av svårigheter att bedöma riskerna för kreditförlust. Svensk Inkasso delar denna uppfattning.
Svensk Inkasso delar även uppfattningen att det är angeläget att lagen träder i kraft så snart som möjligt.
Juristkommittén sammanträder 28 februari 2023, kl: 13.00-15.00.
Anmälare: En fysisk person
Anmält bolag: Svea Inkasso AB med bifirma Handels- & Juristinkasso
Frågeställningar: Kringgående av ombud, inkassokrav trots bestridd fordran samt frågor om fullmakt m.m.
Svea Inkasso AB med bifirma Handels- & Juristinkasso (”Svea”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att skicka inkassokrav efter att de mottagit sakligt bestridande. De har också fortsatt att ta direktkontakt med anmälaren efter att ett ombud anmält sig vilket är i strid med god inkassosed.
Svea har vidare inte godkänt den fullmakt som ingivits utan har krävt att ytterligare en fullmakt, utformad enligt inkassobolagets mall, skulle inges för att bestridandet skulle handläggas.
Svea har, trots bestridande, fortsatt pressa anmälaren på betalning i stället för att få fordran fastställd av tingsrätten. Svea har inte angivit anmälarens ombud i stämningsansökan.
De inkassoåtgärder som har vidtagits efter bestridandet har vållat onödig skada eller olägenhet samt har utsatt anmälaren för otillbörlig påtryckning. Inkassoåtgärderna ska därför anses vara otillbörliga.
Det stämmer att Svea har sänt inkassokrav till anmälaren efter att anmälaren bestridit kontrollavgiften och att Svea har haft kontakt med anmälaren och dennes ombud enligt nedan.
Anmälaren har inkommit med en invändning avseende en kontrollavgift. Svea har besvarat anmälarens e-post med förklaring om de regler som gäller på platsen. Anmälaren har återkommit genom ombud och framfört att man vidhåller bestridandet. Svea har besvarat ombudets meddelande och angett vilka regler som gällt för aktuell parkering. Ombudet har därefter återkommit och framfört att korrespondensen som förevarit mellan parterna utgjort en opåkallad inkassoåtgärd.
Svea delar inte uppfattningen eftersom korrespondensen har syftat till att utreda omständigheterna i det aktuella fallet och huruvida anmälarens invändning hade fog för sig. När det kunnat konstateras att invändningen inte hade fog för sig har ärendet hanterats i sedvanlig ordning. Korrespondensen innan inkassokravet skickades omfattas inte av inkassolagstiftningen.
Svea har svarat anmälaren på hans e-postmeddelande och efter att ombudet anmält sig har Svea enbart haft korrespondens med ombudet, med undantag för det inkassokrav som tillställts klaganden i enlighet med 5 § inkassolagen. Stämningsansökan har därefter inlämnats till tingsrätten. Dom har meddelats och därefter överklagats.
Det föreligger inget hinder mot att begära att fullmakt ska företes enligt en form eller mall som den som skall hantera fullmakten önskar.
Svea har inte brutit mot god etik i inkassoverksamhet.
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad. Om invändningens innehåll gör att det finns sannolika skäl för att fordran inte är lagligen grundad eller framstår som obefogad på ett sådant sätt som framgår av 8 § inkassolagen bör inget inkassokrav skickas. Enligt IMY:s allmänna råd (se s. 28) får inkassokrav i övrigt normalt sett skickas även om gäldenären dessförinnan har invänt mot fordran. Enligt 6 § inkassolagen får rättslig åtgärd inte heller vidtas innan gäldenären tillställts inkassokrav och betalningsfristen löpt ut.
Inkassonämnden anser att det har varit förenligt med god etik i inkassoverksamhet att skicka inkassokrav trots att fordran dessförinnan blivit bestridd eftersom fordran vid avsändandet inte kan ha framstått som uppenbart ogrundad (jfr. även uttalanden i dnr 301/2021 och 181/2020). Inkassokravet har därför inte utgjort en otillbörlig påtryckning.
Inkassonämnden har tidigare uttalat sig i frågan om förbigående av ombud (se uttalande dnr. 198/2020 och 162/2018). Sedan ett inkassoombud har fått kännedom om att ett ombud utsetts i ärendet bör inkassoombudet inte söka direktkontakt med gäldenären. Åtgärder som av legala skäl måste ske direkt i förhållande till gäldenären får dock ställas till gäldenären. Eftersom inkassokrav enligt 5 § inkassolagen ska ställas till gäldenären anser Inkassonämnden inte att det kan anses utgöra ett kringgående av ombudet att inkassokravet avsänts till anmälaren trots förekomst av ombud.
Inkassonämnden har inte erhållit kopia av fullmakterna eller korrespondensen avseende fullmakt och kan därför inte uttala sig om huruvida begäran av ny fullmakt haft fog för sig eller inte. Inkassonämnden anser dock att ett inkassobolag bör kunna utvärdera en ingiven fullmakts giltighet oavsett utformning och bara i fall där ombudets behörighet och befogenhet inte tydligt framgår, eller om fullmakten uppvisar andra brister, begära in ytterligare en fullmakt.
Svea borde slutligen, när ansökan om stämning sedermera ingivits, ha angett ombudets namn och kontaktuppgifter.
Med den kritik som ligger i detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner
Anmälare: En juridisk person
Anmält bolag: Lowell Sverige AB
Frågeställningar: Inkassokrav till fel adress samt nya inkassoåtgärder efter återkallade ansökningar om betalningsföreläggande
Anmälaren har i huvudsak anfört följande. Lowell Sverige AB (”Lowell”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att ansöka om betalningsföreläggande utan att dessförinnan ha skickat inkassokrav till anmälaren. Ansökan om betalningsföreläggande har skett trots att två tidigare ärenden med samma borgenär tidigare har återkallats.
Anmälaren har inte fått skäligt rådrum enligt 5 § inkassolagen att ta ställning till kravet. Lowell har därtill använt fel adress till anmälaren trots att Lowell tidigare har erhållit information om att adressen var fel.
Det strider mot god inkassosed att skicka kravbrevet och betalningsföreläggandet till olika adresser. Lowell har inte vidtagit rättelse eller skickat dementi i anledning av de felaktiga och återkallade betalningsföreläggandena.
Fordringarna har inte överlämnats till domstol för prövning efter anmälarens bestridande. Kravet har varit ogrundat och Lowell måste ha förstått det i anledning av att fakturan som låg till grund för kravet har upprättats 16 månader efter att den aktuella tjänsten avslutades.
Lowell har skickat tre inkassokrav, 2020, 2021 och 2022 till anmälaren på en adress som erhållits från borgenären. Inkassokraven har inte kommit i retur. När varken kontakt upprättats eller betalning erlagts i tid har Lowell ansökt om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Anmälaren har därefter bestridit kraven. Lowell har efterfrågat borgenärens ställningstagande till anmälarens bestridanden och hanterat ärendena i enlighet med borgenärens instruktion.
Ärendena har inte varit aktiva hos Lowell samtidigt och Lowell har inte haft skäl att ifrågasätta fordringarnas riktighet eller de uppgifter, däribland adressuppgift, som har lämnats av borgenären i respektive indrivningsuppdrag. Utgångspunkten är att ett inkassobolag kan förlita sig på information och instruktioner från fordringsägaren vilket Lowell har gjort.
Inkassokraven som har skickats har samtliga beaktat den tidsfrist om minst åtta dagar som rekommenderas av IMY. Lowell har också beaktat fristen att gäldenären bör erhålla minst fyra bankdagar att betala eller invända från att denne kan antas ha tagit emot kravet. Lowells agerande gällande tidsfrist i inkassokrav samt tidsfrist innan ansökan om betalningsföreläggande är i enlighet med god inkassosed.
Lowell har ansökt om betalningsföreläggande varvid Kronofogdemyndigheten har ombesörjt delgivning. Ansökningarna har inte stått i strid med god inkassosed.
Lowell anser inte att handläggningen i någon del strider mot god inkassosed.
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Enligt Inkassonämndens stadgar 4 § upptas inte anmälan av inkassoåtgärd som vidtagits för mer än sex månader sedan till prövning. Anmälan har inkommit den 2022-04-15 varför nämnden är förhindrad att uppta anmälan avseende de delar där inkassoåtgärd vidtagits före 2021-10-15.
Enligt 8 § inkassolagen bör en inkassoåtgärd inte vidtas om det föreligger sannolika skäl för att en fordran inte är lagligen grundad eller om fordran annars framstår som obefogad. Inkassonämnden har tidigare uttalat sig om inkassobolags skyldighet att kontrollera fordran innan indrivning (se bl. a. uttalande dnr 193/2020, 206/2020, 237/2020 och 262/2021).
Inkassonämnden anser att ett inkassoombud i huvudsak bör kunna förlita sig på de uppgifter som en borgenär lämnar om det inte finns någon särskild omständighet som talar emot att uppgifterna skulle vara riktiga, exempelvis om borgenären tidigare lämnat felaktiga uppgifter eller om det är uppenbart att uppgiften inte kan vara korrekt. Att fakturan ställts ut 16 månader efter att den aktuella tjänsten avslutats utgör inte en sådan omständighet som medför att det föreligger sannolika skäl för att fordran inte är lagligen grundad eller annars framstår som obefogad.
Det finns många anledningar till att en ansökan om betalningsföreläggande återkallas eller avskrivs efter ett bestridande, exempelvis att tillräcklig bevisning saknas eller att det inte processekonomiskt går att försvara att ta tvisten vidare till domstol. Inkassonämnden anser att Lowell med fog har kunnat förlita sig på fordringsägarens lämnade uppgifter. Ansökan har inte gjorts mot bättre vetande. Det strider inte heller mot god etik i inkassoverksamhet att ansöka om betalningsföreläggande avseende en annan fordran med samma parter trots att två andra ärenden tidigare återkallats från Kronofogdemyndigheten.
Lowell har anfört att de har skickat inkassokrav till anmälaren på en adress som uppgivits av fordringsägaren, att inkassokravens utformning har varit förenlig med 5 § inkassolagen och att de givit anmälaren en betalfrist om minst åtta dagar från att breven skickades. Av de underlag som anmälaren gett in kan Inkassonämnden konstatera att fristen varit tillräcklig.
Angående adressen har anmälaren, av vad som framgår av underlagen, meddelat fordringsägaren att en viss adress inte längre är gällande. Fordringsägaren har lämnat över ärendet till Lowell och trots det angivit den felaktiga adressen. Lowell har inte agerat i strid med god etik när de förlitat sig på fordringsägarens uppgifter vid utsändandet av inkassokraven, även om fordringsägaren naturligtvis borde ha uppmärksammat anmälarens meddelande. Eftersom inkassokraven inte har kommit i retur har Lowell inte heller fått vetskap om att inkassokraven inte nått mottagaren, varför de inte heller haft skyldighet att efterforska gäldenärens adress ytterligare innan ärendet lämnades vidare till betalningsföreläggande (jmf IMY:s allmänna råd s. 32). Det noteras att det i och för sig inte kunnat konstateras att adressen faktiskt varit felaktig.
Inkassonämnden anser att Lowell har handlagt ärendet i enlighet med god etik i inkassoverksamhet.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner
Anmälare: En fysisk person
Anmält bolag: Visma Financial Solutions AB
Frågeställningar: Ospecificerade och oskäliga kostnader vid elfordran
Visma Financial Solution AB (”Visma”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att lägga till 4 200 kronor respektive 2 300 kronor i ospecificerade kostnader avseende två inkassoärenden. Visma har hävdat att de haft kostnader för delgivningsman, vilken inte har sökt anmälaren på hennes adress. De har också lagt till oskäliga kostnader för att de har skickat brev. Kostnaderna har varit oskäliga och otydligt angivna.
Anmälaren har inte heller fått brev om att elen höll på att stängas. Elen har därefter stängts av utan att sociala myndigheter kontaktats korrekt och anmälaren har fått låna pengar för att lösa dessa räkningar.
Visma har begärt betalt om totalt 7 088 kronor varav 1 199 kronor avsåg kapitalbeloppet. Om betalning inte skedde skulle elen inte sättas på igen. För att de inte skulle stänga av elen på nytt behövde anmälaren betala ytterligare 3 190 kronor varav 530 kr har avsett ursprungsskulden.
Anmälaren har gett in brev från inkassoärendenas handläggning.
Visma har hanterat elva förfallna fakturor avseende elförbrukning samt elnät riktade mot anmälaren. Visma har skickat fem inkassokrav avseende elförbrukning och sex inkassokrav avseende elnätsavgifter. Därutöver har Visma skickat ett antal brev med en erinran om betalning enligt ellagen utan att anmälaren har betalat.
Åtgärder har därefter i huvudsak vidtagits i två inkassoärenden. Anmälaren har uppmanats att vidta rättelse både avseende obetalda nätavgifter samt avseende obetalda kostnader för elförbrukning och har debiterats för detta.
Visma har därefter skickat två underrättelser om frånkoppling av el både till anmälaren och till socialförvaltningen. Kostnader härför har påförts anmälarens skulder avseende båda inkassoärendena. Anmälaren har meddelats att de delgivningskvitton som bifogats rättelseanmaningarna skulle undertecknas och returneras till Visma. När så inte skett har Visma anlitat en delgivningsman från ett delgivningsföretag auktoriserat av länsstyrelsen. Det bestrids att delgivningen inte gått till på korrekt vis.
När anmälaren inte kunnat delges genom stämningsmannadelgivning har kungörelsedelgivning skett genom länsstyrelsens försorg med tillkommande kostnader, vilka också debiterats anmälaren.
Kostnaderna har varit specificerade i de brev som har skickats till anmälaren samt i kostnadsspecifikation som tillställts anmälaren efter begäran därom. Anmälaren har på ett korrekt vis meddelats att elen skulle komma att frånkopplas och har erhållit information om att samtliga förfallna fakturor jämte kostnader efter utförd frånkoppling behövde vara betalade för att återkoppling skulle ske. Avgift för frånkopplingen har framgått av meddelandet. Elen har frånkopplats och därefter tillkopplats efter att anmälaren erlagt full betalning.
Visma har gett in brev från inkassoärendenas handläggning.
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Inkassonämnden har tidigare uttalat sig om ospecificerade kostnader vid elfordran, (se dnr. 239-2020). En borgenär äger enligt 11 kap. 3, 4 och 5 §§ ellagen rätt att debitera en konsument sådana kostnader som är förknippade med uppmaningar om att vidta rättelse, meddelanden till socialnämnden samt kostnader för avstängningsåtgärder m.m. Eftersom leverantören har en skyldighet att delge gäldenären uppmaningen att vidta rättelse har leverantören också rätt till skälig ersättning för kostnaden. Det finns ingen anledning att rikta kritik mot Visma i anledning av att kostnaderna i och för sig har debiterats.
Det kan vidare konstateras att en stor del av kostnaderna består av delgivningskostnader i anledning av att anmälaren inte skrivit under delgivningskvitton som tillställts henne. Det finns inte, mot bakgrund av att åtgärderna vidtagits av ett auktoriserat delgivningsbolag, anledning att ifrågasätta att delgivningsmannen har vidtagit de delgivningsåtgärder som anges i hindersbevisen.
Anmälaren har uppgett att hon inte förstått hur kostnaderna tillkommit eller vad de har avsett. Vid en genomgång av ärendet konstaterar Inkassonämnden att kostnader har specificerats i endast ett av breven.
Enligt god inkassosed ska all information till en gäldenär vara saklig, tydlig och korrekt. När en gäldenär, efter att ett inkassoförfarande inletts, debiteras kostnader bör gäldenären ges förutsättningar att förstå vad kostnaderna avser, exempelvis genom information som lämnas i kravbreven. Inkassonämnden delar anmälarens uppfattning att det inte av de utsända kravbreven tydligt har kunnat utläsas vad de debiterade kostnaderna avsett i alla delar. Även då kostnader specificerats har det varit svårt att förstå vad de avsett. Exempelvis har vissa kostnader slagits samman och kostnaden för meddelande till sociala myndigheter har redovisats endast som ”övriga kostnader”. Otydligheter i skrivelser försvårar för konsumenter att ta ställning till om det krav som framställs är korrekt eller inte, (se härvid Datainspektionens rapport 2014:1 ”Om Elbolags indrivning av konsumenters obetalda elfordringar” s. 13).
Kravens otydliga utformning har stått i strid med god etik i inkassoverksamhet för vilket Visma förtjänar kritik. Det noteras att Visma fått kritik för motsvarande otydligheter även i nämndens tidigare uttalande i ärende 239-2020.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner
Anmälare: En fysisk person
Anmält bolag: Svea Inkasso AB med bifirma Handels- & Juristinkasso
Frågeställningar: Hantering av bestridande samt hot om stämning
Svea Inkasso AB med bifirma Handels- & Jurist Inkasso (”Svea”) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att inte bemöta eller besvara anmälarens frågor om grunden för kravet, att inte ha informerat om den interna utredningens resultat samt att hota med att vidta rättslig åtgärd utan att först besvara anmälarens frågor.
Anmälaren har, efter bestridande, fått ett brev med information om att kravet vidhölls utan att något ytterligare förtydligande avseende grunden eller inkassobolagets utredning lämnades. Eftersom Svea har hotat med att stämma anmälaren om betalning inte skedde har han betalat kravet.
Anmälaren har lämnat in inkassokrav, e-postkorrespondens samt brev från Svea. Av underlaget framgår bland annat följande. Inkassokravet har avsett en kontrollavgift i anledning av att parkeringstillstånd saknats eller inte legat synligt. Anmälaren har uppfattat att han har erhållit en kontrollavgift i anledning av att parkeringsbiljett har saknats. Svea har svarat att ärendet vidhålls och att kontrollavgift utfärdats i anledning av att parkeringstillstånd har saknats.
Anmälaren har uppställt fordon på plats som kräver både parkeringstillstånd och parkeringsbiljett. Då parkeringstillstånd saknats har kontrollavgift utfärdats.
Anmälaren har bestritt kravet och anfört att han har betalat parkeringen genom sms-biljett. Svea har informerat anmälaren om att fordonet varit parkerat på en plats som kräver tillstånd och att det därför inte har räckt att betala parkeringsbiljett.
Anmälaren har fått information om att rättsliga åtgärder kan komma att vidtas om inkassokravet inte betalas. Anmälaren har sedermera betalat kontrollavgiften. Svea anser inte att någon del av handläggningen strider mot god inkassosed.
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
Anmälaren har invänt att han har betalat för sin parkering och har inkommit med visst underlag för att styrka det. Svea har besvarat anmälarens bestridande och angett att ärendet vidhålls. Svea har angett att om betalning inte sker kan ärendet komma att överlämnas till tingsrätt genom ansökan om stämning.
Anmälaren har uppgett att han önskat ett förtydligande av påståendet att avgift inte gäller på denna plats – eftersom han uppfattat att kravet grundar sig på en obetald avgift. En gäldenär har i och för sig rätt att få grunden för ett krav förklarad för sig, men mot bakgrund av den skriftväxling som förevarit får Svea på ett fullgott vis anses ha redogjort för denna och sin inställning till anmälarens bestridande. Sveas agerande har således inte stått i strid med god etik.
Inkassonämnden anser inte heller att det strider mot god etik i inkassoverksamhet att ange att talan kan komma att väckas vid tingsrätt om betalning inte sker.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner
Anmälare: En fysisk person
Anmält bolag: Svea Inkasso AB
Frågeställningar: Inkassokrav utan föregående påminnelse
Svea Inkasso AB (Svea) har brutit mot god etik i inkassoverksamhet genom att inte skicka någon betalningspåminnelse innan ett inkassokrav avsänts. Svea har angett att de har skickat en betalningspåminnelse men har först inte kunnat lämna ut en kopia av densamma på anmälarens förfrågan. Därefter har de lämnat ut en kopia av påminnelsen vilken anmälaren misstänker är en efterhandskonstruktion eftersom den inte fanns att tillgå första gången han efterfrågade den.
Anmälaren anser att han inte ska behöva betala inkassokostnaden då han inte har fått påminnelsen, då det enbart gått knappt 30 dagar från att han beställt den aktuella produkten samt eftersom Svea bedriver en bedräglig verksamhet. Anmälaren anger också att inkassokravet har formulerats på ett burdust och otrevligt sätt.
Anmälaren har bifogat inkassokravet.
Svea har förvärvat aktuell fordran. Anmälaren har mottagit den ursprungliga fakturan. Det föreligger i och för sig ingen skyldighet att skicka en påminnelse i förevarande fall, men Svea har trots detta skickat en påminnelse till anmälaren efter att fakturan har förfallit till betalning. Svea anser att påminnelsehantering inte omfattas av inkassolagstiftningen.
Eftersom skulden alltjämt förblivit obetald har Svea därefter skickat ett inkassokrav.
Inkassokravet har varit utformat i enlighet med 5 § inkassolagen. Inkassokravets utformning har följt IMY:s allmänna råd och praxis rörande god inkassosed och god etik i inkassohantering.
Huruvida en påminnelse har skickats eller ej, eller om denna har mottagits av anmälaren, påverkar inte anmälarens skyldighet att betala fakturan i tid eller hans skyldighet att ersätta inkassokostnaden förutsatt att inkassokravet har skickats i rätt tid. Anmälaren har inte angett att inkassokravet skulle ha varit utsänt felaktigt och har sedermera betalat även inkassokostnaden.
Svea har inte brutit mot god inkassosed.
Inkassonämnden har att uttala sig om god etik i inkassoverksamhet.
I de allra flesta fall föreligger ingen skyldighet att skicka en betalningspåminnelse innan inkassokrav utställs. Inget har anförts inför nämnden som ger vid handen att den aktuella fordran är en sådan för vilken betalningspåminnelse måste utsändas. Svea menar emellertid att en påminnelse trots allt har skickats medan anmälaren gör gällande att han inte fått del av påminnelsen. Svea har dock, oavsett om påminnelse faktiskt avsänts eller ej, inte varit förhindrade att skicka ett inkassokrav.
Anmälaren har gjort gällande att Svea inte har lämnat korrekt information om betalningspåminnelsen vid förfrågan. Anmälaren har vidgått att han, om än efter viss väntan, har mottagit en kopia av betalningspåminnelsen. Det saknas stöd för anmälarens påstående om att betalningspåminnelsen skulle vara upprättad i efterhand.
All information som ett inkassobolag lämnar till en gäldenär inom ramen för inkassoverksamheten bör vara saklig, tydlig och korrekt. Inkassonämnden anser att inkassokravet har formulerats i enlighet med inkassolagens bestämmelser och att Svea därför har agerat i enlighet med god etik i inkassoverksamhet.
Med detta uttalande avslutar nämnden handläggningen av ärendet.
I uttalandet har deltagit: Sven Johannisson, Charlotte Strandberg, Emma Berglund Uväng, Per Holmgren och Pierre Gyllner